måndag 17 december 2012

Äta, jobba, sova, dö.....


Två veckor och två dagar. Så lång tid är det kvar innan jag börjar jobba igen. Livet som föräldraledig är underbart. Tiden finns till att göra det man vill. Barnen är nära. Stora sonen går precis så många timmar på förskolan, att han hinner leka lite med kompisar, vara del av en gemenskap. För att sedan gå hem och mysa med familjen. All tid i världen kan ägnas åt lillkillen. Pussar och kramar och skratt. God mat kan lagas utan stress, maskor kan stickas när barnen sover.

Allt detta skall snart bytas mot tidiga mornar. Gå upp klockan fem, lämna barnen på olika dagis klockan sex. Åka pendeltåg. Jobba, jobba, jobba. Komma hem klockan sex. Jobba dag och kväll. Helg och vardag. Stressen över att inte veta om man är schemalagd på påsk, midsommar, jul, nyår. Kommer jag att få semester när dagis är stängt? Eller får jag och sambon finna oss i att ha semester vid olika tidpunkter? Kommer våra scheman att krocka, så vi står utan barnomsorg eftersom att det är lördag. Vi jobbar båda helger och en helt ledig helg för alla i familjen kommer att bli sällsynt framöver.

Det finns många fördelar med mitt jobb, själva arbetet är underbart. Men allt det praktiska runt omkring, arbetstiden, schemat, pendlingsavståndet gör att jag får en klump i magen. Är det detta som skall vara livet? Äta, jobba, sova, dö.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar