onsdag 31 oktober 2012

Dagen...

Monsterfalukorv till middag. Sonen tyckte de var så fina att han inte ville äta upp dem. 

Efter det så blev det lite spindelvävstårta.


Sonen var en glad, galen och mycket gosig pirat.....


..och nu står pumporna och lyser i kvällsmörkret.

Trots min något motsträviga attityd, har dagen varit lyckad. Trevligt besök från min faster, gott fika och en massa godis och skratt har förgyllt dagen. Några barn har varit här och ringt på, lite tystlåtna och blyga har de försiktigt frågat "bus eller godis". Undrar hur resten av veckan blir?

Halloween...

Sambon och sönerna fixade pumporna

I dag är det Halloween. Förr om åren satte vi  upp en lapp på dörren, att vi inte firade och därför inte ville bli störda av "busellergodis" barn. Nu är äldsta sonen 4 år och ända sedan i somras har han funderat på vad han skall vara utklädd till, han hade visst snappat upp det i något barnprogram. Pirat föll valet tillslut på.

För mig känns det hela lite främmande, när jag var liten gick vi påskkärring, delade ut påskbrev och fick lite godis som tack. Halloween fanns inte för oss då. Och jag gillar inte principen, ge mig godis, annars busar jag för dig. Som vuxen, som står inför denna nya "tradition" känns det hela lite som utpressning. I dag väljer vi ändå att fira lite, för sonens skull. Det skall bli tårta och min faster kommer på besök. Godis skall sannolikt ätas i mängder, men vi håller oss hemma och väljer att inte gå runt till grannarna. Kanske vill sonen det nästa år och då får det väl bli så då.

Vi bodde ju inte här i kvarteret förra året, så jag vet inte hur kvällen kommer att te sig. Jag bara hoppas att om ungarna i grannskapet skall fira Halloween, att det gör det i dag, 31 Oktober och inte till helgen, eller någon annan dag. För skall det importeras nya högtider, borde man ju se till att iallafall fira de på rätt dag.

tisdag 30 oktober 2012

Kaffe, stickpodd och lugn och ro

Det har blivigt lite av en tradition för mig nu, att första lugna tillfället i veckan, när mannen är på jobbet, stora killen på förskolan och lillkillen sover, lyssna på stickpodden. Kaffe dricks, maskor stickas. Det är skönt att förlora sig lite i sticksamtal och tankar, jag som inte känner några stickerskor irl.

Koftan är snart klar, bara en ärm kvar och jag har hunnit tröttna totalt på denna stickning nu. Skall uppbåda krafter för att göra klart den i kväll, så är tanken i alla fall.

Finaste huvudbonaden

Finaste huvudbonaden i familjen har helt klart lillkillen. Baskern stickades till min morbror, någon gång på 50-talet. Resåren följs av mosstickning, med spiralformad ihoptagning i slätstickning ovanpå. Hur tjusig som helst. Hoppas kylan håller sig borta ett tag till, till våren är den nog för liten.

lördag 27 oktober 2012

Blockning före och efter


Bilderna är dåliga, men jag vill ändå försöka visa skillnaden av blockning, när man stickar med två färger. Det är ju under blockningen som maskorna gifter sig, som någon skrev (men vem?). Flerfärgsstickning kommer inte till sin rätt, förens efter ett vattenbad. Då jag stickar med två färger, sitter jag ofta och grämer mig för att det blir så fult, bubbligt och ojämnt, men efter blockning så brukar jag vara nöjd till 95%.

Om blockning är giftemålet, så måste jag sägat att resultatet efter några gångers användning måste vara bröllopsdagen. Först då vanten suttit på handen några gånger, format sig lite ytterligare, tycker jag att den sista lilla biten faller på plats.

En skön kontrast

2 januari i år, lillkillen är några minuter gammal, Mölndals förlossning.      

När jag var gravid, speciellt första gången 2008, följde jag alla förlossningsprogram som gick på tv. De flesta kom från USA. Ofta var programmen skrikiga, stressiga. Minst två läkare, flertalet sköterskor och hela släkten stog och skrek på den födande kvinnan att hon skulle krysta. Det var värkstimulerande dropp och epiduralbedövning högt och lågt, kejsarsnitt till höger och vänster. I USA tycks det lämnas lite utrymme till den naturliga processen, det naturliga förloppet.

Nu har jag fött två barn och jag vet hur det är, för mig i alla fall. Alla förlossningar är olika, alla upplevelser därav lika så.

Häromdagen sändes det första avsnittet av barnmorskorna Norge och det var en halvtimme av ren och skär harmoni. "Inte alla barn kommer till världen på stora sjukhus. I denna nya säsong av den norska dokumentärserien är det barnmorskor på små kvinnomottagningar, långt från närmaste BB, som står i fokus." skriver SVT på sin hemsida. Allt var så lugnt och fint, så varmt och värdigt, trots de knappa resurser de har ute på landsbygden, långt från sjukhus. Det var en skön kontrast till mycket av det jag tidigare sett.

fredag 26 oktober 2012

Att barnsäkra

I det ena skåpet i vårt skrivbord har vi vår dator. Då kan vi stänga in den och hindra lillkillen från att vara på den och fingra. För ett tag sedan lärde han sig att öppna skåpsluckan. Vi barnsäkrade då genom att dra ett spännband runt. Rejält skall det vara!

Men...man kan ju inte ha en dator i en liten låda, det blir för varmt då, så vi har tagit bort bakstycket på skåpet. Det borde inte spela så stor roll, bordet står ju mot en vägg. Men bebisar är små, så små att när man letar efter dem så kan man hitta dem bakom det rejält barnsäkrade skrivbordet, slitandes i massa sladdar och kablar.

Färgen lurar över allt


Det målas som bekant om här hemma. Sambon bättrar på och gör fint, men i det senaste har det så att säga gone bananas!

En liten list här, en annan list där, ett dörrfoder, en dörr, en tröskel. Allt blir täckt med vit lackfärg. Snyggt förvisso, men jag vet aldrig var man kan gå, var man kan röra. Resultatet ses ovan. Helt plötsligt upptäcker man vita färgfläckar på sina kläder. Ingen aning om var jag varit och kletat, fläckarna dyker bara upp ur tomma intet.  Han borde börja sätta upp nymålatskyltar, sambon.

torsdag 25 oktober 2012

En idé, en plan, ett projekt

Äldsta sonens alla kläder har jag kvar och de används nu flitigt av den yngsta. När han vuxit ur de, ger jag bort eller säljer de kläder som fortfarande är hela. Vissa plagg sparar jag till pojkarna själva, sådana plagg som man verkligen förknippar med dem. Pojkarna har en varsin låda, där jag sparar små minnen efter hand, grattiskort, dagstidning från dagen de föddes, armbanden från bb och några  klädesplagg. Jag hoppas och tror att de kommer att uppskatta sina lådor i framtiden.

Men de kläder som man älskar mest, är ju de som också är mest slitna och fläckiga. De plaggen sparar jag nu. Tanken är att jag skall sy ett lapptäcke av dem. Ingen originell idé förvisso, men i detta fallet krävs det att man tänker efter före. Kläder läggs på hög, om ett tag skall jag börja klippa till lappar. Det kommer säkerligen att ta många år, innan jag har nog med lappar för ett helt lapptäcke.

Min tanke är att jag skall sitta på ålderns höst, insvept i mitt täcke. Klappa, känna, lukta och minnas ungdomens glada dagar. Vi får se hur täcket blir, om 10 år eller så.

tisdag 23 oktober 2012

Att inte sticka...

Att inte sticka kan vara bra det med. Jag har precis bestämt mig för att inte sticka två små koftor, till doppresenter till ett tvillingpar. Och jag känner mig så lättad! Jag har så många planer och ideér på gång, att det som jag gör av lust, börjades kännas som ett tvång. Började planera tidsscheman över olika projekt, hur jag borde prioriteta, vad som skulle vara klart när. Fick lite lätt känslan av att det hela spårat ur en aning.

Nu stickar jag lungt vidare, på det jag vill. Alla doppresenter behöver inte vara handgjorda, ibland kan man köpa med.  Senare i veckan blir det besök till garnaffären, nya saker skall på stickorna. Men stickningar som inte har en deadline.

Finns det hjärterum

Våran nymålade vita hall är lite väl vit. Färg behövdes! och det är det jag ägnat min dag år. Toalettdörren fick ett virkat, rött hjärta. Jag är ingen virkfantast och äger således få virknålar. Denna har jag fått av min faster, som ärvt den av sin mamma. Ojoj vad ont i tumme och pekfinger jag har nu. Snygg är den ju virknålen, men knappast ergonomisk.

måndag 22 oktober 2012

Kvalitet vs Kvantitet

Jag tillhör de som inte tycker att det är speciellt roliga att köpa kläder. Gör det mest för att det är måste, hel och ren vill man ju vara, gärna snygg också. Men det som gör att jag tappar sugen totalt är den superdåliga kvalitén på många kläder från de stora kedjorna idag. Ovan ser ni fodret på en kappa, inköpt för ett år sedan och inte speciellt välanvänd.

Naturligtvis förstår jag att man får vad man betalar för, men när pengarna tryter är det lätt att slinka in på ex H&M. Så är man glad och nöjd ett tag och sedan blir man besviken. Men vad gör det, när man kan köpa nytt igen för några hundralappar? Är det så vi vill konsumera? Köpa nytt hela tiden, många billiga plagg istället för få hållbara?

En ytterligare aspekt på de billiga priserna, är ju naturligtvis de förhållanden som kläderna produceras under. Ett ämne jag inte är speciellt insatt i, men genom lite enkel huvudräkning kan man ändå lätt räkna ut att det inte blir mycket över till den som faktist sytt plagget. Denna kappa kostade 500:-. Affären skall ju ha sin del, anställda och lokaler skall betalas. Frakten från Kina skall betalas. Tyget kostar. Fabriksägaren i Kina vill naturligtvis ha en vinst han med. Många vill ha en del av kakan, misstänker att den som sytt endast får smulorna som blir över.

När jag kommit i ursprungsform från den senaste graviditeten skall jag ut och köpa en ny kappa. Låta den kosta vad den kostar, titta på kvalitet. Försöka att ta reda på hur den är tillverkad. Använda den i många år, tycka att det är värt det att lämna in den till en skräddare, då fodret går sönder. Tills dess använder jag min trasiga kappa och surar lite varje gång jag ser hålen.

söndag 21 oktober 2012

Ränderna går aldrig ur

Jag funderade länge hit och dit över ränderna på koftan jag håller på och stickar. Hur breda skall de vara, var skall de vara? Skall de vara ränder eller något annat mönster kanske? Jag funderade så mycket och länge på detta, att jag i går kväll blev trött på mig själv. Struntade i alla funderingar jag hade och stickar nu enkla ränder på 6 varv. Ibland får man inte tänka efter för mycket, att ha alla möjligheter gör ibland att man blir hindrad.

Jag tog mig även tid idag och lagade ett recept ur senaste nummret av Mama, kycklingcurry. 2 timmar stog jag i köket, kokade, hackade, strimlade efter konstens alla regler. Resultatet: BLÄ! Trots hunger lämnades halva portionen kvar på tallriken. Kan inte komma på någon gång jag blivigt mer besviken över ett recept. Nästa helg lagar jag kycklingcurry freestyle och då jäklar skall det bli gott.


Och gardinerna blev färdiga. Johnny Cash och Imperiet höll mig på gott humör och  efter en timme var jag klar.

Fönsterfinish

När det såg ut så här, tänkte jag inte så mycket på det. Tyckte att fönstret var lite tråkigt, men det var inget som bekymrade mig.


Men i går köpte vi en fönsterbräda. När lite blommor och en ljuslykta hade satts dit, så kunde jag plötsligt se hur tomt och tråkigt det varit förut.

Nu skall jag samla ihop mig, uppbåda all inre styrka och göra något, som jag skjutit på i typ två månader. Sy ett par gardiner.

lördag 20 oktober 2012

Mmmmm

Hos Ilsefin hittade jag recept på  Halloumipasta med broccoli. Jag lagar aldrig vegetarisk mat. Tänker kött av gammal vana. Men nu var det dags att ta steget över på vegosidan för en gångs skull och detta var en mycket lovande start. Snabbt och gott, prova!





Men det bästa med att laga mat som går fort, är ju ändå att man får massa tid över till annat, efterätt till exempel. Jag kokade chokladpudding i dag, för första gången. Jag har hela livet varit barnsligt förtjust i chokladpudding, men då sådan som kommer i paket, bara att blanda med mjölk och efter 15 min så är det klart. Men denna hemmagjorda spelar i en helt annan liga. Enormt god! Och förvånansvärt enkel. Receptet kommer från Vår kokbok, men jag läste det hos underbara Clara.

(Nej, jag äter inte min chokladpudding med koriander, men färgerna var så trista, så jag piffade lite)

fredag 19 oktober 2012

Lyssnar och stickar


Lyssnar på stickpodden och stickar vidare på vantarna. Jag har inte tagit mig tid förens nu att lyssna på första avsnittet. För mig, som saknar stickvänner irl är det trevligt att lyssna på lite sticksamtal, tankar och funderingar. Småskrattar lite ibland, nickar igenkännande framför skärmen.... Kanske borde jag uppsöka ett stickcafé eller nått?


torsdag 18 oktober 2012

Att bygga ett hem



I somras köpte vi vårat hus och nu håller vi på att göra det huset till vårat hem. Det känns som om det är två parallella processer som pågår. Vi renoverar lite, målar planerar. Allt för att göra ytan till det som vi vill ha. Vi gör om rummen, så att vi trivs i dem. Men ingen färg i världen kan skapa ett hem. Det behövs ytterligare något, det behövs minnen, kärlek, trygghet.

Jag kommer ihåg då jag var liten. När vi var på väg hem från sommarstugan en fuktig och kall höstkväll. Kafferosteriet spred en behaglig lukt över staden. En av min barndoms dofter. Väl hemma, när jag öppnade dörren så luktade det just det, hemma. Varje hem har en speciell doft. Inte rengöringsmedel eller parfym, inte nybakta bullar eller något annat. Det luktar hemma helt enkelt. Hemma hos mig luktade det varmt och tryggt. Mamma hade varit hemma och städat, det var rent och fint, varmt och välkomnande. Jag minns fortfarande lukten, känslan, det underbara i att komma in från fukten och mörkret, in i det varma och torra. Att jag fortfarande kommer ihåg detta beror inte på huset vi bodde i, det beror på känslorna som infann sig då.

Jag försöker göra mitt hus till mitt hem. Fylla det med så mycket minnen, så mycket värme och kärlek det går. Små snäckor från straden, som äldsta sonen plockade för två år sedan, en ikonbild som jag och mamma köpte i Vadstena för 8 år sedan, foton på familjen. Alla saker som gör huset till mitt. Men också traditioner, kramar, skratt. Det som är svårt att ta på, det som inte är fysiska ting, samlar jag också i mitt hus. Sakta fyller de upp rummen. Vi skall bo i vårat hus i många år, att bygga sitt hem tar tid och jag har inte bråttom. Jag bara hoppas att mina söner i framtiden kan sitta och berätta om en sådan trivial sak, som att komma hem en höstkväll. Jag hoppas att det minnet fyller deras hjärtan med värme och trygghet.

onsdag 17 oktober 2012

Jag stickar en ros

Jag stickar en ros och tittar på en annan. Lyssnar på partiledardebatten på P1 och äter frukost. Äldsta sonen fick vara hemma från förskolan i dag och yngsta sonen sover äntligen. Det gjorde han inte i natt, sov alltså. Då låg han och bökade och stökade hela natten. Sömnen delades upp i små fragment, jag är trött i dag.

Första vanten av fyra är nu påbörjad. Jag hoppas tålamodet håller hela vägen. Jag kan ju tycka att det blir lite tjatigt att sticka två av samma och nu skall det alltså bli fyra. Men jag har gott om tid på mig, de skall bli julklappar. 1/2 vante i veckan räcker för att hålla tidsschemat, det borde jag ju klara av.

tisdag 16 oktober 2012

Koftan

Koftan till sonen fortsätter att växa. De där varven, precis innan man sätter över ärmarna på tråd känns så långa, även på en liten barnkofta.

Farhågorna om att den skulle vara för trång i halsen besannades ej, vilket var tur, då jag både stickat provlapp och mätt ordentligt innan jag la upp stickningen. Nämnas bör att när jag med ögonmått gissade hur många maskor jag borde lägga upp kom jag fram till 92 st. När jag stickat provlappen fick jag facit: 91 maskor skulle det vara.

En liten röd svans

Hallen börjar ta form. Hyllplan, konsoler, krokar och stänger har blivit till både hatthylla och skoställ. På Ikea hittade vi söta små krokar, föreställande en hunds bakdel, med svansen som krok. Gossarna fick en varsin sådan, placerad på lagom barnhöjd.

måndag 15 oktober 2012

Hoohoo i stugan

När jag såg ugglorna kunde jag inte hålla mig, var bara tvungen att göra egna. Att få till  kitchener stitch var ju inte det lättaste, blev inte helt bra. Meningen är att det skall bli många fler och att de skall hänga i ett fönster här hemma, så jag har ju möjlighet att öva mer. Mönstret hittas här.

Det roligaste

Det spelar ingen roll att lillkillen har ett överflöd av leksaker. Att rota i kökslådorna kommer nog alltid att vara det roligaste.

söndag 14 oktober 2012

Bord duka dig

Lillebror kom förbi, på väg till en arbetsvecka nedåt landet. Bordet dukades med mängder av sötsaker. Chocolate chip cookies, chokladmuffins och citron och blåbärsmuffins. Vi åt så det stod härliga till. Det som blev över fick lillebror med sig, tyckte att han behövde lite hembakat i husvagnen.

Med livet som insats


Vi håller på att måla väggarna i trappen. Väggarna är höga och stege i trapp funkar inte så bra. Ett hemmabygge senare så går det att nå så högt man behöver. Men läskigt är det. Trots att man bara kommer några decimeter högre än vanligt, känns det som att man målar med livet som insats, att man när som helst skall ramla ner och slå ihjäl. Jag har höjdskräck, kan tycka att det är läskigt att stå på en stol ibland. Så det är egentligen inte alls vi som målar om, det gör sambon. Jag står bredvid och hejar på.

lördag 13 oktober 2012

Sommar på burk

I vår trädgård har vi hallonbuskar, olika sorter huller om buller. De mognar vid lite olika tidpunkter. Under sommaren plockade vi hallon varje dag, de som blivit mogna just den dagen. Mycket åts upp direkt, men det som blev över frös ner. I dag blev de kokade till sylt, en bit sommar på burk.

Grannen Sixten var över med en spann äpplen för ett tag sedan och det var tur, för av våra två äppelträd blev det bara 7 äpplen. I dag blev det lite mos gjort. Resten av äpplena göms nere i matkällaren, de är vinteräpplen och klarar att ligga länge. Och så blev det chocolate chip cookies av bara farten, farligt gott.

Perfekta pannkakan

I dag är det Lördag och på lördagar så äter vi alltid pannkakor här hemma. Tack vare detta har jag nu fått en gedigen pannkakserfarenhet och passar därför på att bjuda på det (enligt mig) perfekta pannkaksreceptet.

Till 2 portioner behöver du:

5 dl mjölk
2 ägg
2,5 dl mjöl
1 nypa salt
1 tsk kardemumma (eller efter tycke och smak)
1 tsk vaniljsocker (eller efter tycke och smak)
Smör till stekning

1. Rör ihop äggen med 1/3 av mjölken. Häll i mjöl, salt, vaniljsocker och kardemumma. Genom att blanda de torra ingredienserna med bara lite av mjölken kan man få en jämn smet, fri från klumpar.

2. Tillsätt resten av mjölken, rör om.

3. Låt smeten vila i några minuter, den tjocknar lite då.

4. Stek pannkakorna på medel-hög värme. Ta en klick smör mellan varje pannkaka, de blir godare då och får en fin yta.

Servera med favoritsylten. Här hemma blir det blåbärssylt till sönerna, äppelmos till mig och hallonsylt till sambon.

fredag 12 oktober 2012

Kofta

En kofta till äldsta sonen börjar att ta form. Stickas uppifrån och ner. Måtten har jag tagit från en tröja som används flitigt och provlapp har jag stickat. Ändå tycker jag att den ser lite liten ut i halsen, men man behöver ju inte knäppa första knappen. Stickas i visjögarn, så mjuk och fin blir den. Älskar det garnet.

torsdag 11 oktober 2012

Varde ljus!

Här hemma håller vi på att måla om. Ett litet projekt, som snabbt växte sig stort. Vi skulle sätta halkskydd i trappan upp till övervåningen. Urfult, men vi hade halkat i trappan, så det kändes nödvändigt.

Men så kom vi på att vi ville lägga matta i trappan, det halkar man ju inte på och det är snyggare än halkskydd. Om vi lägger matta i trappan, så vill vi ju måla trappen först. Och målar vi trappen och lägger matta i den, så vill vi ju måla väggarna först. Och skall vi måla väggarna i trappen, så måste vi ju måla väggarna i hallen nere och hallen uppe med. Där är vi nu. Grå/brun mörk väggfärg täcks av "äggskalsvit" . Det blir ljust och fint, hela hallen växer!

onsdag 10 oktober 2012

Magic loop - Nope!

Äntligen är de färdiga, mina första sockor stickade med magic loop, från tån och upp. Slutsats: Ingen mer magic loop för mig. Aldrig har en stickning varit så tråkig. Kämpade hårt de sista 10 cm, händerna ville bara lägga stickningen ifrån sig. Jag får tacka envisheten att de blev klara.

När jag stickar med strumpstickor går det undan, stickningen flyter på utan avbrott och tankeverksamhet. Med magic loop upplevde jag att det blev ett avbrott varje gång man skiftade sida. Det flöt inte på och det tog lååång tid. Men nu är de färdiga och jag är en erfarenhet rikare.

Sockorna är stickade i M&K Fame trend, på stickor 3. Gillar de mjuka nyansövergångarna. Av restgarnet skall det bli ett par minisockor till yngsta sonen. Stickade med strumpstickor då.

Vilken J#%!#A härva!

Jag skulle göra ett nystan av en härva garn. Jag har ingen sådan där smart nystningssak (vad de nu heter) utan kör old school, lägger härvan över stolsryggar och nystar för hand. Brukar funka finfint, lite tidsödande dock.

Men nu gick det för första gången åt skogen! Det började trassla sig, fick krångla och trassla och böka varje varv. Trasslet växte och växte medans tålamodet krympte. Tillslut gjorde jag det man inte bör. Slet av härvan från stolsryggarna för att trassla upp det hela. Härvan blev nu en riktig härva så att säga. Nu är det bara en stor trasselsudd. Bortom räddning. Funderar på att slänga allt och köpa nytt, slit och släng är visserligen mot mina principer, men vad gör man inte för att rädda förståndet. Tur att det inte är garnet som jag nämde i förra inlägget, utan från Kampes.

tisdag 9 oktober 2012

Framgårdsgarn

Under mitt värmlandsbesök slank jag ju som bekant in på stick & sy, där jag länge gick och kände och klämde på olika härvor och nystan. Hade jag bott kvar i Karlstad vet jag var mina pengar hade hamnat. En helt underbar butik är det med stort utbud av både "bas" garner och lite roligare och lyxigare varianter.

Jag frågade efter ett lite roligare garn, något som var speciellt och fick då tipset om detta entrågiga ullgarn, Noah från Framgården i Lakene. Kikar man in på deras hemsida kan man läsa mer om deras verksamhet. Jag kan lova att en tur till Lakene står högt upp på min önskelista nu.

Vad det skall bli av garnet återstår att se, en sjal är det tänkt, men vilken sjal vet jag inte än.

måndag 8 oktober 2012

Dödergöks fluffiga basker

I ett rosa paket med vita hjärtan hade jag slagit in denna basker. En present till min mormor utan någon speciell anledning. Men paketet lade jag högst upp i väskan, sambon slängde upp den på axeln. Paketet flög obemärkt ur, landade tyst på köksgolvet hemma hos svärföräldrarna.  Så det blev ingen present till mormor. När paketet inte följde med hela vägen till Karlstad fick jag känslan av att det var ödet. Jag skulle bli med basker, jag som aldrig använder mössa.

Nåväl, ödet kan man ju inte sätta sig upp mot. Jag gillar ju baskern, tycker att den är hur fin som helst. Kommer förhoppningsvis att annvända den mycket, om nu bara spärren att använda huvudbonad ger med sig.  Mönstret är lätt och roligt att sticka, hittas hos Dödergök.

Några nystan rikare

Jag är åter från Värmland. Hur kul det än är att hälsa på släkten, är känslan när man kommer hem till sitt eget hus svårslagen. Här kan jag såsa omkring som jag vill, i gamla mysbyxor med hål, sippa på en kopp kaffe hela dagen. Här hemma finns det inga farliga saker inom räckhåll för yngsta sonen.

Inte många maskor blev stickade, men vad gör det när man kommer hem med färdigstickade plagg ändå. Pojkarnas gammelfarmor hade stickat både tjocka raggsockor och en fuskpolo till äldsta sonen, så nu är han rustad inför vintern.

Jag lyckades ta en tur in till Karlstad, där jag besökte Stick & sy för första gången. Jag var där för länge sedan, innan ägarbytet och köpte garn till en mössa. Nu blev det bland annat fyra nystan Marks & Kattens superwash safir. Det skall bli två par vantar i julklapp till två fina kvinnor i min släkt. Det ena paret skall få rosa blommor på grön botten, det andra paret blir omvänt.

torsdag 4 oktober 2012

Ack värmeland du sköna


Det blir nog tyst här några dagar. Jag skall hem till Värmland över helgen. Träffa släkt och ta det lugnt står (förhoppningsvis) på schemat. Stickningar är nerpackade, får se om tid och lust finns.

onsdag 3 oktober 2012

Att sticka en socka

Att sticka en socka är inga problem. Att sticka två kan vara en riktig utmaning. När man stickat en socka är man ju på sätt och vis klar, samtidigt som man har halva arbetet kvar. För mig krävs ett visst mått av bestämdhet för att börja på socka nummer två. Inget annat får påbörjas innan socka nummer två är på stickorna. Fenomenet är känt, kallas för second sock syndrome.

När båda sockorna är klara återstår dock den största utmaningen. Att fästa trågarna. Finns det något tråkigare? Många stickningar har blivigt liggande i veckor innan jag tagit mig tio minuter till detta. Konstigt, men jag tror att det sitter i generna. När mamma stickade sockor till mig, överäckte hon de alltid med orden:
- Trådarna får du fästa själv.

tisdag 2 oktober 2012

Biblioteket...

Jag besökte det lokala biblioteket i dag, för första gången. Utbudet av stick- och handarbetesböcker var helt ok, många titlar, men inte så mycket nytt. Vilket i och för sig inte gör så mycket, det som är nytt kan man ju köpa i närmsta bokhandel.

Jag fick med mig tre böcker hem. Somliga vet vad jag skall med Ylle och bläck till, en julklapp skall det bli, men den får nog hållas lite hemlig här. Boken sparat skall fungera som inspiration med sina fina bilder, mönster och texter. I förhoppning att lära mig något nytt lånade jag även en bok om dominostickning och bokens första rader låter ju lovande  "Det behöver inte vara tråkigt att lära".

Rosa månad

Oktober är en rosa månad, pengar samlas in till förmån för forskning om bröstcancer. Arga stickaren upppmärsammar detta genom att i Oktober skänka 75% av intäkterna från mönsterförsäljning till cancerfonden.

Jag har länge funderat på att köpa mönster via ravelry, men det har verkat lite ...krångligt. Nåväl, nu kände jag att jag inte hade några ursäkter längre. Genom att titta igenom Kamillas tutorial om hur man köper mönster utan paypal så gjorde jag ett försök. Det visa sig vara busenkelt, ingen paypal eller inloggning på ravelry var nödvändig och nu sitter jag här med två superfina mönster.

Nu saknas bara garnet, det får jag fundera lite till på.

måndag 1 oktober 2012

Höstbuketter

Dessa buketter känns säkert igen, men jag hade totalt missat vad man kunde göra av lönnlöv. Hittade en bild hos tålamodspåsen och blev såklart sugen på att prova själv. Här kan man läsa hur man gör.

Det blev några buketter, en till grannen som tack för en spann med äpplen, en till min faster och några till mig själv. Enkelt och roligt. Väntar nu med spänning för att se hur länge de håller.