fredag 30 november 2012

Piff

I dag skall det piffas och fixas, skrubbas och borstas, fixas och trixas.

Det är inte ofta som jag har tid, ork eller möjlighet att gå ut och svänga mina lurviga. Anledningen är naturligtvis de två små liven här hemma. Men då blir det ju också extra roligt de gånger man faktist går ut. Och ikväll smäller det! Lite i alla fall. Snälla och fina vänner skall mötas upp i kvällningen. Vin skall drickas och strunt skall pratas. Kanske ser ni mig svira runt på Göteborgs gator i natt.

torsdag 29 november 2012

Vad gör man?

Vad gör man när man har tre halvfärdiga projekt som skall vara färdiga till jul? Jo naturligtvis tar man sitt förnuft till fånga och gör det enda rätta. Man startar upp ett projekt till.

tisdag 27 november 2012

Klirr klirr klirrrrrr

Kära sambon har förbjudit mig från att sticka på mina lovikavantar när han är närvarande. Problemet är de nya stickorna i metall, som skapar ett för mig ohörbart, för honom ett enormt enerverande ljud. Så den stickningen är nu förpassad till sena kvällar, då sambon gått och lagt sig. Som tröst fick jag lägga upp till ett par raggsockar, stickade på gamla hederliga träpinnar.

måndag 26 november 2012

Trappan

 I morse såg vår trappa ut så här.

 Men efter ett besök från mattläggaren så hade den blivt så här fin.

Han fixade och trixade i alla vinklar och vrår, något som skulle vara svårt för oss att göra själva.

Jag är så otroligt glad över hur fint det blev!

I dag var det äntligen dags, dagen D. I över en månad har trappan stått färdigmålad här hemma, ivrigt väntandes på att mattläggaren skall komma. Så idag var det då dags att lägga in matta i vår trappa. Efter tre timmars slit från mattläggarens sida, så var det hela klart.

Först var vi osäkra på om vi skulle ha en svart eller grå matta, men nu är jag glad över att vi vågade välja den svarta. Kontrasten mellan den vita, blanka lackfärgen och den kolsvarta mattan är superfin. Mattan är skön att gå på och halkfri för små barnfötter. Så den som väntar på något gott, väntar som bekant aldrig för länge.

söndag 25 november 2012

Husdjursakuten

Äldsta sonen har ett högt älskat "husdjur" vid namn Rödis. I natt drabbades inte bara sonen, utan även Rödis av magsjuka (läs sonen spydde ner sitt älskade gossedjur).

Hur jag än tvättade, sköljde och gnuggade gick inte den mycket distinkta lukten bort. Så nu har Rödis genomgått omfattande kirurgi och återhämtar sig nu i sonens famn. Rödis sprättades upp, tömdes på innehåll, tvättades i maskin, fylldes med ny stoppning för att sedan sys ihop. Slutet gott allting gott.

Stjärnan

Det blev några julstjärnor och två olika amaryllis på blomsterlandet i går. Äldsta sonen fick en egen liten julstjärna att pyssla om.

lördag 24 november 2012

Lovikka

Trots letande hittade jag aldrig min femte strumpsticka i storlek 5. Inte var jag speciellt sugen på den magiska loopen heller, så nya strumstickor inhandlades tidigare i veckan. Nu är vantproduktionen i gång!

Jag stickar i finfint garn från Åhlens Tempo, spunnet på Bergå AB Hemslöjdens Ullspinneri och garnet kommer från den tiden då en härva Lovikkagarn kostade 12:75.

På banan igen

Efter ett fruktansvärt dygn börjar jag känna att jag åter är på banan. Magsjukan från helvetet intog min kropp under torsdageftermiddagen. Först ignorerade jag varje tecken på sjukdom och åkte och tränade. Jag har gjort smartare saker i mitt liv. Folk kollade skeptiskt på mig när jag totalt likblek och ymningt svettandes hoppade runt. Men jag genomförde passet i alla fall.

I dag skulle vi gått på dop, men då vi inte vet om vi fortfarande är smittsamma så väljer vi att stanna hemma. Presenter och tårta får vi ta en annan dag. Istället skall jag släpa med familjen till blomsteraffären för inhandling av julblommor.

torsdag 22 november 2012

Soyagarn

I tisdags satt jag och kollade igenom veckans skörd av reklamblad från traktens butiker. Mitt intresse väcktes av en annons för soyagarn, 19 :- för 50 gram. Snabbt som attan begav jag mig dit och inhandlade tre nystan. Jag ville inte köpa mer, då jag inte kunde googla mig fram till hur garnet funkar i pkaktiken, om det är bra att sticka med, håller sig fint och så. Två nystan med mörkgrått ullgarn fick också följa med hem, även det för 19 :- för 50 gram.

Var garnet kommer ifrån vet jag inte. Det står på norska, eller möjligtvis på danska på etiketten. Jag har svårt att skilja norska och danska åt i skriftspråk, trots att jag har univeritetspoäng i båda språken och att jag har bott i norge i ett år. Hur som, garnet tycks kommer från ett nordiskt land.

Vad är det då för butik som säljer soyagarn för en billig penning? Jo NETTO!

tisdag 20 november 2012

Ordning på torpet

 I dag tog jag äntligen itu med sortering av mina strumpstickor. De har legat utspridda lite här och var, ofta omöjliga att hitta. Jag gick också ner till källaren för att rota fram lite Lovikkagarn för vantstickning. Garnet nystades, mönstret googlades fram. Strumpstickor nr 5 skulle plockas fram från det nysorterade stickfodralet. Men...jag hade visst bara fyra stycken. En ensam liten strumpsticka är på vift någon stans. Ack och ve, vad skall jag göra? Det blir nog att sticka vantarna på magic loop, jag är så sugen på att sätta igång efter att ha sett så fina vantar på massor av bloggar. Sen får jag leta lite här och var och om resultatet blir magert får jag nog köpa nya.

Den bistra verkligheten

Så här ser det ut utanför mitt fönster denna förmiddag. Det är grått, fuktigt och kallt. Ovälkomnande. Jag känner mig trött idag, tung och uppgiven. Jag tittade på en dokumentär i går, som känns ända in i själen.

Werner Herzog möter annhöriga till några mordoffer i USA, men han möter även mördarna. Den ena av dem är bara dagar från att hans avrättning skall genomföras. Hur stor skuld de dömda än har, så finns det ingenting som kan rättfärdiga ett mord, inte ens om det är staten som utför det. Den bistra verkligheten kom ikapp mig en aning.

Dokumentären heter Into the abyss och kan ses här i 10 dagar till.

måndag 19 november 2012

Att offra sig

Vi håller ju på och fixar och trixar en del här hemma, lite smårenoverigar och så. Nu är det valven som ryker. Sambon önskade sig lite barnfri tid till att slipa och måla. Jag får väl offra mig, sade jag och tog med barnen på övervåningen. Sambon jobbade på, slipade och donade och tyckte att jag var bra snäll som hängde med barnen, trots att jag gjort så väldigt mycket på sista tiden.

Men så kom han upp och såg att jag låg i sängen och stickade, tittade på tv, sippade på en Vichy och kollade internet på mobilen, allt medans mina två pojkar lekte snällt på golvet. Då förstod han att min "självuppoffring" var allt annat än altruistisk.

Den är min

I alla fall nästan. Min snälla lillebror har lämnat den till mig, med fri förfoganderätt i ett år. Han tyckte synd om sin storasyster som inte hade en egen bil att fräsa runt i, nu när jag faktist tagit mitt efterlängtade körkort i somras. Bilen har några år på nacken och lite skavanker, men den funkar. Jag är glad och lite skraj över att förfoga över en sådan generös gåva. Världens snällaste lillebror har jag!

lördag 17 november 2012

På ruta ett...

...eller snarare, jag är på ruta fyra nu. Detta är ett stort och ambitiöst restgarnsprojekt, ett riktigt idiotprojekt faktist! Jag stickar gärna i ull och då i olika nyanser av grått. Så nu tar jag allt grått restgarn och stickar fyrkanter av. Tillslut skall det vara 77 stycken och då skall jag sy ihop dem till en filt. Kommer nog att bli tjusigt, om jag nu orkar driva projektet i mål.

Det finns några risker med den här typen av projekt:
1. Det är tråkigt att sticka fyrkantiga rutor i rätstickning.
2. Det är tråkigt att sticka 77 rutor.
3. Restgarnet tar slut och man måste förvandla sitt restgarnsprojekt till ett köpamergarnprojekt.

Med detta projektet är det sannerligen inte vägen som gör mödan värd, det är målet.

fredag 16 november 2012

Den ovana stickan

När jag pluggade hade jag turen att få ett stipendium på 15000 kr. Lyckan var total, jag hade levt som som student i många år och dessutom fått ett barn. Det hade funnits lite pengar över att spendera på saker som inte tillhörde den absoluta nödvändigheten. Så direkt när pengarna landat på mitt konto visste jag var jag skulle bege mig. Till garnbutiken. Där inhandlades det något som jag så länge hade drömt om, ett Symfonie Wood lyxset och sedan den dagen har de stickorna varit mina favoriter.

När jag nu hade mina nya fina stickor, slutade jag helt att använda vanliga stickor, allt jag stickade gjordes nu på rundsticka, även vanlig "fram och tillbakastickning". I går fick jag ett ryck och började sticka på vanliga stickor igen, efter tre års bortavaro. Och hjälp vad jobbigt det var! Jag brukar sitta uppkrupen i ett hörn i soffan när jag stickar, men nu behövdes det plötsligt en massa plats både åt höger och vänster för flaxande stickor. Tungt blev det också, vanliga stickor har ju en helt annan tyngdpunkt och det är mer som skall vevas runt. Efter ett litet tag protesterade axlarna, att sticka var tydligen inget som den vana stickaren var van vid.

Kort efter bilden togs hoppade stickningen över på mina älskade rundstickor igen. De andra stickorna lägger jag nog bort för evigt nu.

torsdag 15 november 2012

Grötfrukost

I dag bjöd jag mig själv på en rejäl grötfrukost. Förutom havregryn i gröten, blandar jag i linfrön. Gott och nyttigt. Mormors lingonsylt får toppa det hela. Den sylten är helig för mig, den har varit en följeslagare hela livet, ingen annan sylt är så god som den. Äter den alltid med andakt och hoppas att lilla mormor orkar koka sylt i många år till.

Till frukosten får jag sällskap av stickpodden och kikar runt på ravelry i hopp om att hitta något att sticka av det garn jag har. Lillkillen sover och den stora är på förskolan. Det är lugnt och skönt, en riktig lyxmorgon.

onsdag 14 november 2012

1+1 = 2?


 Jag känner mig lite rådvill. Jag har lådor fulla med garn, (plus mer lite här och där) och ett huvud fullt med ideér. Så det borde ju kunna komma något gott ur detta. Men det gör det inte. Garnet jag har passar inte till det jag vill sticka. Inte kommer jag på något roligt att sticka av det jag har heller. Så hur skall ekvationen lösas?

tisdag 13 november 2012

En favorit!


Direkt när jag såg denna mössan hos Fröken c kände jag att jag ville göre en egen. Jag har ju tidigare skrivit att jag inte är en mössmänniska och det är jag inte heller. Förra vintern frågade äldsta sonen varför inte jag behövde mössa, när han var tvungen att ha sin på. Jag har mösshår, svarade jag då. Men nu tror jag att det är ändring på detta. Öronlapparna gör att det blir lite mer än en vanlig mössa, passformen blir lite bättre och den värmer säkerligen lite extra med. Jag är hur nöjd som helst, nu får vintern gärna komma!

Mönstret finns på ravelry och är gratis, heter Grantham och hittas här. Jag stickade den på stickor 4 i dubbla trådar av garn från Framgården. Mönstret är lite ändrat, minskade något på maskantalet och hoppade öven "knoppen" på toppen.

måndag 12 november 2012

Jag anar ugglor i mossen


Mina tre små ugglor hänger nu på en tråd i förnstret i trappen. Ganska fula, ganska söta. De skänker lite färg och personlighet åt det annars så vita trapputrymmet. Jag är nöjd, äldsta sonen gillar dem. Tyvärr blev bilden lite mörk, det är någon inställning på kameran som inte vill göra som jag säger.

lördag 10 november 2012

Killens Kofta



Koftan är ju klar och nu även fotad. Sonen är ju något ovillig att ställa upp på kort, han tycker att jag fotar honom hela tiden. Med en Bamsetidning i handen satt han iallafall still en stund.

Koftan är stickad i Visjögarn i färgerna brun och nyponröd. Koftan blev mjuk och skön för en liten kille. Jag använde stickor 3,5 på hela koftan och virkade en liten kant med smygmaskor i resåret i halsen, så att den inte töjer sig. Mönster finns det inget. Stickade en provlapp och tog mått från en tröja som används flitigt idag. Stickad uppifrån och ner. Knapparna är i trä och kommer från den lokala garnbutiken.

Det är skönt att den är färdig. Jag tröttnade lite på slutet. Från färdigstickad, tills att knapparna satt på plats tog det en liten stund, att sy i knappar är ju nästan lika trist som att fästa trådar.

När stickningen nu är färdig, har jag lovat mig själv att jag inför nästa koftprojekt skall lära mig olika tekniker för att sticka knapphål. Knapphålen syns ju inte när den är knäppt, men mina knapphål lämnar mycket övrigt att önska.

fredag 9 november 2012

Den motvillige modellen


Koftan är nu färdig, men att fota den på sonen visade sig vara ett svårt uppdrag. Jag får se om jag kan muta honom på lite bättre fotohumör.

Valven skall väck!


Vårt hem (miss)pryds av inte mindre än tre valv à la pizzeria style. Finns det någonting som jag tycker är riktigt fult, så är det just valv. Bor man inte i ett chateau (alternativt en pizzeria då) så borde man inte heller ha valv, tycker jag (med risk för att uppröra en hel generation). Så nu har sambon satt igång projektet. Valven skall bort! Det hamras och bankas, bryts med kofot och sågas. Jag blir lite gladare för varje bit som flyger väck.

torsdag 8 november 2012

Ögon?!

Ögon på flätstickade ugglor har diskuterats både här och där. Det vanliga är ju att man sätter knappar till ögon. Men då jag stickat mina ugglevantar, tyckte jag att knapparna var för stora, det såg inte bra ut. Utan knappar till ögon kunde dock varken min sambo eller faster se att det faktist var ugglor jag stickat, så ögon var nödvändiga.

Jag valde tillslut att sy fast små pärlor till ögon och i mitt tycke och smak så blev det himla tjusigt. Kanske ett bra mellanting för den som funderar på knappögonens vara eller inte vara.

onsdag 7 november 2012

Fru Svensson

I kväll byter jag skepnad till fru Svensson. Tittar på senaste Johan Falk filmen och äter nachos. Är förvisso inte helg, men lillördag och det måste ju firas!

(OBS! det ligger lite ironi bakom detta inlägg, men jag tycker ändå att nachos är gott och jag gillar att kolla på Falkfilmerna)

Om och om igen

Jag stickar en uggla, den tredje i ordningen. Meningen var att jag skulle sticka många och sedan hänga upp dem i ett fönster. Jag har dock lite problem med att sticka samma ska flera gånger, det blir.....tråkigt. Inte vill jag lägga värdefull sticktid på tråkiga saker, speciellt inte när det är ett litet okynnesprojekt. Att sticka färdigt en tröja kan ju också vara tråkigt, men det är ju lite mer av en nyttotråkstickning ändå. Så nu blir det inga fler, fönstret får nöja sig med tre. Och det är ju bättre med tre fåglar i handen än tio i skogen....

tisdag 6 november 2012

Klara, färdiga, gå

Det känns som en evighet sedan jag faktist började på något nytt. Tid och ork har behövts på annat håll. I går kväll nystade jag upp min härva Framgårdsgarn. I kväll skall jag starta upp en ny mössa, stickad i dubbla trådar. Skall bli kul med något nytt, litet och överskådligt projekt.

måndag 5 november 2012

Att våga ta språnget?

Som jag skrivit tidigare så har jag ett arbete, men vill ha ett annat. Jag har en fin och trygg tillsvidareanställning i Göteborgs stad. Nu bor jag ju inte i Göteborg längre, flyttade i somras. När jag snart skall börja arbeta efter föräldraledigheten, står jag inför knappt 3 timmars pendling varje dag. Inte för att jag bor långt från Göteborg, utan för att det tar 45 minuter från centralen till mitt jobb. Skulle jag köra bil blir ju pendlingstiden kortare, men kostnaderna ökar ju betydligt.

Så vad skall man göra då? Säga upp sig utan att ha fått något nytt? Det är ju svårt att få in foten någon annanstans, om man hela tiden har sina fötter på sitt nuvarande jobb. Då blir man ju beroende av de vanliga vägarna, dvs söka utlysta tjänster via arbetsförmedlingen. Det är väldigt smala vägar det. Jag har aldrig fått arbete via arbetsförmedlingen, jag har alltid kontaktat arbetsgivarna själv, börjat på timmar och när jag bevisat att jag är något att ha, fått en anställning. Men om man säger upp sig förlorar man ju även lyxen av att veta att kulorna rullar in. Jag är mer beroende nu av pengar än vad jag någonsin tidigare varit.

Långa pendlingsdagar innebär mindre tid till det jag älskar, min familj, min fritid och mina intressen. Pojkarna får lämnas på förskolan klockan 6 på morgonen. Men att jobba kvar innebär en ekonomisk trygghet. Så vågar man ta språnget och hoppas på att man landar på en stabil mark? Eller är det bara dumt att riskera den trygghet man har, genom ett idiothopp?

fredag 2 november 2012

På tork

Koftan ligger på tork. Det råkade bli ett överdrivet långt vattenbad för den i går. När jag, trött som tusan, vid tolvtiden igår skulle gå och lägga mig, ville jag bara ta ett glas vatten innan. Men till min förvåning var diskhon inte tom, istället låg koftan i blöt där, och hade så gjort de senaste timmarna. Det var bara att krama ur, släta ut, dra lite och allt annat som hör till, mitt i natten.

Och just nu kom jag på att i samma diskho ligger nu en sjal och har gjort så i typ två timmar.....Får nog börja sätta äggklocka, när jag har att göra med vatten och ull.

Lejonmamman

Somliga kanske undrar varför jag gör en sådan stor sak av en trasig pumpa. Men när min son blev ledsen över de handlingar, som någon annan utförde väcktes en storm av känslor inom mig. Många kan säkert härledas till den naturliga beskyddarinstinkten, som mödrar känner för sina barn. Lejonmamman i mig vaknade, här skall det beskyddas och försvaras. Ingen får på ett sådant dumt sätt göra mitt barn illa, trots att händelsen i sig faktist är ganska begatellartad, sett ur ett vuxet perspektiv. Pumpan kostade inte många kronor, skall ju ändå slängas efter några dagar. Men sett från en fyraårings ögon, så var det ju något mycket viktigt som gått förlorat. Jag tror att många föräldrar kan känna igen sig i mina känslor. Mitt hjärta brast då det inte fanns något jag kunde göra för att reparera skadan.

Nåväl, efter lite detektivarbete fick jag namnet på en av pojkarna. Tog telefonen och pratade ett tag med en mycket trevlig och sympatisk mamma, som tycktes förstå det stora i denna lilla händelse. När jag var och tränade hade två pojkar med föräldrar kommit förbi med en ursäkt och en  godispåse till sonen.
- Nu vill jag vara vän med de pojkarna, sa sonen när jag kom hem.

Varför gjorde jag så stor sak av det hela? Jo, för det första skulle jag aldrig acceptera ett sådant beteende från mina egna barn. Jag tror även att det är viktigt att pojkarna fick se konsekvenserna av sitt handlande. Jag förstår att syftet inte hade varit ont, snarare var det nog så att några sockerspeedade ungar lite tappade omdömet och ville vara tuffa inför varandra. Nu vet de att de gjort någon annan ledsen, de har säkerligen fått lite skäll och bannor från sina föräldrar och de har fått komma hit och be om ursäkt. Jag tror att ungarna har fått sig en viktig läxa.

Min son har också lärt sig något. Nu vet han att om någon är dum, så skall man säga förlåt. Han vet att rättvisa kan skipas. Och även han har nog lärt sig att handling får konsekvens.

Nu lägger jag denna historia till handlingarna och kommer aldrig mer att skriva om någon halloweenpumpa här på bloggen. Nu blir det mera stickat istället.

torsdag 1 november 2012

Hjärtat

I dag kom boken Knit red på posten. Två flugor slogs i samma smäll. Jag får stickmönster och inspiration, forskningen om kvinnohjärtat får en liten slant.

Du vet väl att hjärtsjukdom är den vanligaste dödsorsaken för kvinnor. Kvinnors hjärtan skiljer sig från männens och forskningen kring kvinnohjärtan är eftersatt. Läs mer om detta här.

Boken då, jo för 126 :- får man 30 fina mönster, allt från sjalar till sockor, väskor och vantar. Efter en snabb genombläddring har jag ökat på min "måstestickahög" med några plagg, så boken är bra, syftet med den lika så.

Ungjävlar!

Jag är så arg, ledsen med. I går kväll vid 21 ringde det på dörren, ett gäng med 5 killar i 10 års åldern stod utanför. Bus eller godis? Så de fick godis. Sonen tyckte de var fint utklädda. Så var det inget mer med det. Men kort efter att de gått såg vi att de tagit sonens halloweenpumpa. Jag hittade den sönderstampad på gatan, en bit bort.

Sonen hade noga valt ut just den pumpan, pratat och tjatat länge om hur han ville att den skulle se ut. Han och hans pappa hade tillsammans karvat ur den. Sonen var så glad över sin pumpa, pratade om den på dagis, ritade teckningar av den. Han var så glad som bara en fyraåringa kan vara, över sin första halloweenpumpa. Och då kommer det ett gäng skitungar, tigger till sig godis för att sedan förstöra det som betydde så mycket för min son. Det är svårt för en mamma att se sin son ledsen, det är svårt att förklara för ett barn på fyra år varför någon vill förstöra det han uppskattar så mycket.

Så idag är jag arg. Vill ha tag i killarna (men vet inte vilka de är) för att skälla ut dem, försöka få dem att förstå att det inte är ok att ta det som tillhör någon annan, att man inte får förstöra saker. Att man inte får stjäla.