måndag 3 juni 2013

Rayman (at last!)



 


 
Äntligen blev han klar, Raymandockan till sonen. Jag har insett att det är roligt att virka men tråkigt att virka en docka. För mycket pill och pet, för mycket montering och smådelar. Mönstret var något rörigt och ibland var det svårt att förstå men slutresultatet blev jag ändå nöjd med.

Enligt mönstret skall armarna och benen bestå av genomskinliga plastslangar, men jag stickade I-cordsnoddar istället. Mottagaren av Rayman, det vill säga äldsta sonen, är stormförtjust och har inte släppt honom ur famnen på hela eftermiddagen. Själv är jag mest nöjd över att det dåliga samvetet har lättat och att jag nu kan återgå till att sticka.

3 kommentarer: