söndag 11 augusti 2013

Väntan och längtan

 Det tog nog ett år för mig att bestämma mig. Jag vill sticka skogsmörkret. I mitt huvud har bohusstickning har alltid haft ett mystiskt skimmer över sig. Det är så svårt, så komplicerat. Endast de bästa klarar av att sticka de vackara mönstren. Så har jag tänkt. Men nu har jag samlat mod, fäster mitt hopp till att det bara är räta och aviga och lite flerfärgsstickning. Inget jag inte klarat av förut alltså.
 Jag har förberett mig noga. Mönster och garn är inhandlat från Bohusläns museum. Nya, fina stickor ligger redo och väntar. Jag övar mig lite genom att sticka en islandströja. Mönstrat ok som mönstrat ok tänker jag och hoppas upptäcka mina svagheter när jag stickar på stickor 4,5 istället för 2,5. En lång väntan är över, snart kör jag igång med mitt livs första bohusstickning.
Någon som också väntat är ju äldsta sonen. Jag skrev förut om att jag missade Neil Young då jag födde barn för fem år sedan och detta innebär naturligtvis att vi firat en femåring här hemma i helgen. På fredag var det kalas med släkt och vänner. Det bjöds på grillat, tårta och kakor i överflöd.  På lördagen var det den riktiga födelsedagen, med sång, paket och änu mer tårta.

3 kommentarer:

  1. Skogsmörkret är underbart fin! Lycka till med stickningen.

    SvaraRadera
  2. Så härligt! Jag vill också gärna sticka en Bohuskofta någon gång i framtiden, men det där med flerfärgsstickat skrämmer mig ganska mycket. Ska bli spännande att se hur det går för dig!

    SvaraRadera
  3. Spännande med en Bohusstickning. Just Skogsmörkret är ju SÅ himla fin!

    SvaraRadera