fredag 13 september 2013

Hmmmmm


Det blev en mössa till slut, men efter att ha provat den på lillkillen var jag inte alls nöjd och skulle precis börja repa upp. Då kom äldsta sonen, såg mössan och blev stormförtjust. Han ville promt ha mössan, men jag tvekade, jag var ju inte alls nöjd med den. Jag försökte muta med att jag kunde sticka en annan till honom, en mycket finare, men inga argument funkade. Så nu har äldsta sonen en höstmössa, men lillkillen står fortfarande utan. Mössan är stickad utan mönster och efter mitt eget förnuft och känsla, det är ju bara en mössa tänkte jag, hur svårt kan det vara att få en sådan fin?...

Jag har insett att jag är värdelös på att sticka utan mönster, jag vill ha, jag behöver ett mönster att utgå ifrån. Annars blir det inte bra. Jag är lite för slarvig och lite för ivrig för att kunna sticka något från början till slut utan riktlinjer. När jag stickar efter mönster, så följer jag vanligtvis inte mönstret slaviskt, ofta smyger det in lite ängringar som får plagget att passa bättre, men helt utan mönster klarar jag ju tydligen inte att vara.

2 kommentarer:

  1. Den var ju fin, vad är det för fel på den? Jag håller med din son, jag gillar den!

    SvaraRadera
  2. Vet du vad, jag tycker att den där mössan är finfin! Jag ser inget fel på den alls. Ibland är man så jäkla självkritisk och skeptisk... Försök tänka att du gjorde något bra (som kanske kan bli ÄNNU bättre nästa gång) istället. Det blir så mycket roligare att sticka då :) (Säger en som själv fuskar vilt så länge det inte syns.)

    SvaraRadera