lördag 2 november 2013

Ensamma mamman

Jag är ensam med lillkillen hela helgen. För första gången. Innan har jag varit ensam med båda pojkarna, eller helt ensam, men ofta är vi hela familjen ihop. Lillkillen har därmed sällan fått ha sin mor för sig själv. Det blir lite speciellt både för mig och för lillkillen, att bara ha varandra, helt för oss själva i dagarna tre. Vi myser och läser, promenerar ute och sjunger sånger. Storebror njuter troligen i fulla drag över en helg med pappa och att få vara ensam om uppmärksamheten.

Med undantag för en vilja av stål och ett skrik som kan väcka de döda, så är lillkillen ett mycket lätthanterligt barn. Sover fint några timmar på dagen, somnar sött på kvällen och sover hela natten. (Det har absolut inte alltid varit så) Helgen erbjuder därmed även mängder av helt egen tid, som jag villigt tillbringar i soffan, med tv, dator, stickning och praliner.

1 kommentar:

  1. Åh, så mysigt det låter! Ibland behöver man sådana avbrott! Om inte annat så för ar uppskatta vardagen sen! Jag älskar verkligen min familj, men det är en lyx att (när man själv vill det), få rå sin egen tid.

    SvaraRadera