måndag 26 augusti 2013

Men sen då?

Jag har hunnit till varv 36 av 57 på oket, vilket är ett litet under i sig, då jag jobbat hela helgen. Varven är nu på 372 maskor, så det tar lång tid från början till slut. Men det är beroendeframkallande. Bara ett litet varv till, tänker jag och vips så har det gått en halvtimme innan varvet är färdigt. Jepp, de aviga varven tar riktigt lång tid för mig, men roligt är det, trots allt pill och pyssel med många nystan som trasslar sig och aviga och räta huller om buller.

Nu har jag börjat tänka lite på framtiden. Enligt mönstret så skall ärmarna och fram och bakstyckena stickas var för sig, för att sedan sys ihop. Nej, nej nej tänker jag naturligtvis, det finns ju inget värre än montering. Hade det varit ett "vanligt" mönster, så skulle jag ju inte tveka att sticka runt istället och slippa monteringen. Men nu känner jag mig lite kluven, meningen är ju att min kofta skall efterlikna originalet. Så hur mycket friheter kan jag ta mig egentligen, kommer det fortfarande vara en bohuskofta, även om jag stickar ärmarna på strumpstickor. Kommer folk att säga:
-Det ser ut som en Bohuskofta, men det är det inte!

Ja det tål att tänkas på, inga beslut behöver fattas än, jag har många timmar stickning framför mig, innan beslutet beghöver fattas.

torsdag 22 augusti 2013

Aftur




 Min Aftur är färdig och jag är precis så nöjd man kan vara. Den är stickad i kampes 3-trådiga ullgarn, så den är varm och har en rustik känsla. Jag längtar nu efter höstrusk och kyliga dagar, så att tröjan får komma till sin rätt.
Medan jag lekte modell och maken fotograf så passade lillkillen på att bege sig ut på egna äventyr. Kallt och blött blev det, men roligt var det.

onsdag 21 augusti 2013

Blod svett och tårar

Jag har kommit till rad 12 på oket på min skogsmörkretkofta och hjälp vad det går segt. Många olika färger på samma varv och räta och aviga huller om buller. De aviga varven är värst, jag får släppa garnet hela tiden och ta ett nytt grepp, för att sticka någon maska och sedan får jag ta nytt grepp igen. Naturligtvis vet jag att man kan sticka runt och klippa upp, men så modig är jag inte än (och det beror mer på att jag är rädd att symaskinen skall förstöra stickningen än själva klippet).

Garnet är totalt underbart, så mjukt och lent och lättstickat. Men själva mönstret blir jag inte klok på. Jag har sällan kännt mig så totalt lost i sticksammanhang, som jag gör när jag läser mönstret. Det skall bläddras fram och tillbaka mellan olika papper och de skrivna instruktionerna tycker jag är helt hopplösa, jag får läsa, läsa om igen, fundera lite och sedan börjar jag ana hur det skall vara. Jag vet inte om det beror på själva mönstret eller på mig (jag är inte helt frisk ännu) men knepigare mönster tror jag aldrig att jag läst. Nu känns det faktist lite som att jag svurit i kyrkan. Amen.

tisdag 20 augusti 2013

Torka torrt

På golvet i pannrummet ligger en nystickad tröja på tork. Även om pannan inte är igång, så är det husets varmaste rum och jag hoppas på en torr tröja i morgon. Om vädrets makter är med mig, får tröjan ligga ute och sola sig lite under dagen. Mer krävande saker än att flytta runt en tröja orkar jag inte heller med idag. Förskolestart för pojkarna har inneburit en mastodontförkylning för min del. Jag gick hem från jobbet igår och nu är jag trött, trött, trött, men mycket tacksam för att det finns nässpray och hostmedicin (som förvisso gör mig ännu tröttare, men hostan slipper jag ju).

tisdag 13 augusti 2013

Chockväder...


...dödshagel, allmän kaos och förödelse. Så kanske jag skulle beskriva vädret i dag om jag jobbade som rubriksättare på aftonbladet. Men nu gör jag ju inte det. Så jag nöjer mig med att säga att det haglade. Massor!

söndag 11 augusti 2013

Väntan och längtan

 Det tog nog ett år för mig att bestämma mig. Jag vill sticka skogsmörkret. I mitt huvud har bohusstickning har alltid haft ett mystiskt skimmer över sig. Det är så svårt, så komplicerat. Endast de bästa klarar av att sticka de vackara mönstren. Så har jag tänkt. Men nu har jag samlat mod, fäster mitt hopp till att det bara är räta och aviga och lite flerfärgsstickning. Inget jag inte klarat av förut alltså.
 Jag har förberett mig noga. Mönster och garn är inhandlat från Bohusläns museum. Nya, fina stickor ligger redo och väntar. Jag övar mig lite genom att sticka en islandströja. Mönstrat ok som mönstrat ok tänker jag och hoppas upptäcka mina svagheter när jag stickar på stickor 4,5 istället för 2,5. En lång väntan är över, snart kör jag igång med mitt livs första bohusstickning.
Någon som också väntat är ju äldsta sonen. Jag skrev förut om att jag missade Neil Young då jag födde barn för fem år sedan och detta innebär naturligtvis att vi firat en femåring här hemma i helgen. På fredag var det kalas med släkt och vänner. Det bjöds på grillat, tårta och kakor i överflöd.  På lördagen var det den riktiga födelsedagen, med sång, paket och änu mer tårta.

fredag 9 augusti 2013

Neil Young och jag

 Den jag missade, 9/8 2008
 
Den jag var på 8/8 2013
 
För fem år sedan var förväntningarna på topp. Jag skulle äntligen få se Neil Young spela. Biljett till Way out west var köpt sedan länge, jag hade laddat och längtat. Fredagen tillbringades på festivalområdet, men det var ju lördagen som var den stora begivenheten. Ödet ville tyvärr annorlunda och 11 dagar innan utsatt datum drog min förlossning igång, Något som inte alls funnits med i beräkningen, förstagångsföderskor går ju alltid över tiden hade jag hört. Två minuter innan Neil Young började spela skrevs jag in på förlossningen och enligt tidningen slutade han spela strax innan tjugo över tolv. 00:18 är äldsta sonen född. Lite bittert var det ju, men jag hade ju en lite nyfödd att gosa med så det gjorde inte så mycket där och då. Men det har legat och gnagt lite.
 
Lyckan blev därför total när jag såg att han skulle spela även i år. Dyra biljetter köptes till mig och maken, pass byttes på jobbet. Barnvakt ordnades och lillkillen skulle sova borta för första gången. Men så blev det som det blev. Vid halv åtta nåddes vi av nyheten om inställd konsert. Besvikelsen var total och omöjlig att bortse från. Vi tog vårat pick och pack och åkte hem med en känsla av tommhet. Vi hade köpt biljetter till åreta way out west enkom för att se Neil och även om det är otroligt surt att få sätta in 3000 kronor på blåskontot, så är det mest den uteblivna upplevelsen som dominerar dagen tankar. Skulle han spela i Sverige igen köper jag nog inte biljett, det tycks som att de högre makterna har varit tydliga i sitt budskap, jag skall aldrig få se Neil Young spela live. Snyft!

onsdag 7 augusti 2013

Ja må ja leva!

I dag är det en stor dag! Jag fyller 32 och tycker att det låter gammalt men jag känner mig ung.

måndag 5 augusti 2013

Sommaren är kort


I går när jag vaknade, fick jag nästan panik. Semesterns sista dag. Snart skulle jag inte själv kunna bestämma över min tid. Snart skulle jag vara tillbaka i gamla rutiner, uppe med tuppen och ner som en pannkaka.

Så jag gjorde det enda rätta, fyllde dagen med allt det som jag nu inte hinner med. En lång skogspromenad med man, barn och barnvagnar. Sol och bad på stranden. Laxmacka och film på kvällen.

I dag har jag varit på jobbet hela dagen och som vanligt får jag känslan av att livet inte skall vara så här. Mannen säger att om jag själv fick bestämma, så skulle jag sticka en timme, titta lite på datorn och sedan sticka vidare. Han har nog rätt, men jag skulle nog klämma in lite gos med gossarna och pralinätande också. Tyvärr är det för dåligt betalt att vara kvalificerad livsnjutare, så jag får nog inrätta mig i ledet i några år till.

fredag 2 augusti 2013

Trädgårdsdags




I trädgården pågår skördesäsongen för fullt och än är det mycket kvar. Det är första gången jag sår rödbetor och jag är mer än nöjd med resultatet. Trots en liten tveksam start med morötterna, så har det nu ordnat upp sig och skörden blir stor, söt och mycket god. Ärtorna är så underbart goda, vilket även pojkarna upptäckt. De äter de som om det vore godis. Min ärtodling är mer eller mindre plundrad av små barnhänder. Vårlöken växen även den. Jag hackade ner lite av den i gräddfil och hade till ungsbakad lax häromdagen, underbart gott. Den är inte så stark och lite söt i sin smak.

När jag var yngre svor jag över trädgårdsland, odling och rensning. Jag var fast besluten att leva mitt liv i en lägenhet, fri från gallring, vattning och rensning. Jag var van vid egenodlat och tyckte inte det var något speciellt med det, annat än att det genererade en himla massa arbete. Nu är jag så glad och nöjd med min trädgård och skulle inte vilja tillbringa min tid annorlunda. Kanske är det nyhetens behag, kanske är det ett nytt intresse som gror. (Haha hoho ;))