onsdag 27 november 2013

Motsägelser

För några dagar sedan var det 8 minusgrader, i dag är det 8 plus. Jag funderar på vad jag skall köpa till mina barn i julklapp, trots att jag tycker att de redan har för mycket saker. Jag längtar efter att sitta i soffan och sticka, men när jag väl sitter där så orkar jag inte. Jag tycker att jag inte har tid att göra det jag vill och ändå spelar jag orimligt mycket Candy Crush. Jag ser fram emot en tjejmiddag hela veckan och när dagen kommer känner jag mest för att ställa in (vilket jag naturligtvis inte gör). Jag vaknar och är jätte hungrig, men glömmer att äta frukost. Upp och ner, ner och upp.

lördag 23 november 2013

Bästa boken!

 Sist jag var i mitt barndomshem och hälsade på pappa, så tog jag med mig en bok. Lite på slentrian, oj en stickbok den vill jag ha. Så hamnade den hemma hos mig istället och jag öppnade den inte ens. Den såg lite halvtrist ut, men som ordspråket säger: Don't ́t judge a book by its cover!
 Här om dagen tittade jag i boken och efter några minuter var jag helt fast! Den underbara rubriken gör att man vill läsa mer. Boken berättar om stickningen väg genom Sverige, om trender och traditioner.
Faktadelen innehåller inte bara det obligatoriska teknikavsnittet, utan här återfinns även kapittel som ullhårets byggnad och egenskaper, olika slags ullhår och fårraser. Vi lär oss inte bara sticka på vanligt sätt, utan även tvåändssticka, tvätta och sköta om våra stickade plagg, välja garn utifrån ullsort, nysta garn och precis allt man kan tänkas behöva veta.
Förvånansvärt många av modellerna håller fortfarande, vem vill inte ha en stickad kappa.
Eller en sådan här tröja från bohuslän, den måste stickas någon gång. Mängder av tröjor, koftor, mössor, vantar och sjalar trängs i boken och bara väntar på att bli stickade. En helt perfekt stickbok med andra ord.

Boken är trykt 1979 och ingick i serien Svensk Hemslöjds mönsterböcker. Skulle du råka springa på den på ett antikvariat eller loppis, skynda dig att köp!

tisdag 19 november 2013

Tack Ravelry

Det är inte första gången som ett projekt blivit liggandes i några månader. Tipparna har jag använt till annat och mönstret har jag slarvat bort. Jag brukar tro att jag kommer ihåg vilka stickor det skall vara eller hur mönstret ser ut. Sanningen är att jag aldrig kommer ihåg rätt.

När jag nu skulle fortsätta på en kofta, för att få lite omväxling på stickorna, fick jag därför panik! Hur skulle jag göra, vad har jag gjort? Lugn, bara lugn tänkte jag i nästa sekund. Projektet har jag ju lagt upp på Ravelry, med stickstorlek och mönster och allt. Var på själva spetsmönstret jag befann mig lyckades jag tyvärr inte lista ut, så jag fick repa upp och sticka om. Men det mesta blir rätt iallafall.

söndag 17 november 2013

Oj vad det går!

Jag utmande mig själv förra veckan. 10 cm på kroppen av bohuskoftan skulle stickas. I dag är sista dagen på min utmaning och jag mäter idag 15 stickade cm. Då har jag ju en hel stick-kväll kvar också, så jag är nöjd.

Enligt mönstret skall man börja sticka resår efter 29 cm, så nästa utmaning till mig själv blir att få färdigt kroppen, men denna gången ger jag mig 2 veckor att bli färdig. Heja mig!

fredag 15 november 2013

Tjuvstart



I tidigaste laget har vi startat julbestyren här hemma i år. Pepparkakor har bakats och nu luktar det underbart gott i hela huset. Har man tjuvstartat med det ena, så kan man ju lika gärna tjuvstarta med det andra, tänkte jag och bälgade i mig en flaska julmust. Man blir tydligen väldigt törstig av att äta pepparkaksdeg.

tisdag 12 november 2013

Den ultimata sjalen



När jag skall göra en sjal, utgår jag oftast från samma grundregler. Sjalen skall vara stickad och inte virkad. Garnet skall vara 100 % naturfiber (helst ull då) och så är jag inte så förtjust i fransar. Så brukar jag tänka när jag letar nya sjalprojekt.

Men hur många sjalar jag än stickar, så slutar det alltid med att jag annvänder min virkade-troligen ej i naturfiber- med fransar sjal. Nästan varje dag under den kallare årstiden, i 8 års tid har jag använt sjalen, som en gång i tiden virkades av min mamma. Den kan bäras frammåt och bakåt, virad flera varv eller bara ett. Men det viktigaste av allt, den lägger sig alltd snyggt, hur fort man än snor på sig den.

Jag älskar min fina, varma, av mamma virkade svarta sjal men även jag förstår ju att det är lite galet att använda samma sjal i 8 år. Förändring måste ju ske, så nu skall jag börja använda de andra sjalar jag har lite flitigare. Om planen inte går i lås, så får väl nästa sjal jag gör bli en virkad sjal med fransar på.

lördag 9 november 2013

Det går framåt!



Sakta, sakta går det frammåt med min bohuströja. Många maskor blir det, kanske något fler än nödvändigt. Den blir aningen stor, tror jag. Men bättre för stor än för liten tänker jag denna gången med. Just nu måste jag utmana mig själv lite, för att hitta inspirationen till att sticka svart fram och tillbaka. Bara något enstaka avbrott för någon liten minskning eller knapphål, annars händer det ingenting alls under resten av stickningen. Så jag satsar på att ha stickat 15 cm på kroppen innan nästa veckas slut, ett helt realistiskt mål.

Men ikväll blir det inget stickat. Jag och maken lämnar barnen till barnvakt och vi skall ut och roa oss. Det var länge sedan det bara var vi två, så nu när tillfälle ges, passar vi på att gå på en riktig date, med bio och middag. Inte en maska i tankarna då alltså.

onsdag 6 november 2013

Color Affection





Så är den då färdig, sjalen som skulle vara en present till min faster, men som blev min istället. Terapistickning har jag beskrivit den som tidigare och det var precis var det var. Det superenkla mönstret gjorde att tankarna lätt flög iväg och i varje maska finns det tankar, minnen och kärlek.

Tankeverksamheten svek mig totalt och jag valde 1/2 nummer förstora stickor, vilket gör en stor skillnad på en redan stor sjal. Den är helt gigantisk! Men jag gillar den och bättre för stor än för liten.

Innan jag satte igång hade jag insett att många innan mig hade problem med att den övre kanten blivit för snäv, så jag gjorde omslag istället för att öka i maskorna. Kanske inte lika fint på detaljnivå, men helheten blir så mycket bättre.

Garnet är Rowan fine tweed och det gick åt ca 80g av varje färg på stickor 4,5. Jag är nöjd, mycket nöjd och känner mig nu rustad inför vintern.

tisdag 5 november 2013

Det blev inga...

 Det blev inga lövrosor för mig i år. Jag hade planerat in lövplockande med barnen och hade avsatt pysseltid. Men något annat kom i vägen. Kanske regn, kanske bara tidsbrist? Jag kommer faktist inte ihåg varför det inte blev av. Nu har alla löven fallit och ligger mest som en gröt på marken. Men inte misströstar jag för det. Jag har ju en bukett kvar från förra året....
...och så har jag fortfarande riktiga rosor i rabatten med.

söndag 3 november 2013

Det närmar sig

Det börjar närma sig slutet  på min Color Affection, varven är riktigt långa nu. Det är en riktig terapistickning det här. Bara räta maskor, fram och tillbaka. Ett mönster som är så enkelt att man bara behöver snegla på det en gång i början. Total tankebefriad stickning och det är precis det man kan behöva ibland.

lördag 2 november 2013

Ensamma mamman

Jag är ensam med lillkillen hela helgen. För första gången. Innan har jag varit ensam med båda pojkarna, eller helt ensam, men ofta är vi hela familjen ihop. Lillkillen har därmed sällan fått ha sin mor för sig själv. Det blir lite speciellt både för mig och för lillkillen, att bara ha varandra, helt för oss själva i dagarna tre. Vi myser och läser, promenerar ute och sjunger sånger. Storebror njuter troligen i fulla drag över en helg med pappa och att få vara ensam om uppmärksamheten.

Med undantag för en vilja av stål och ett skrik som kan väcka de döda, så är lillkillen ett mycket lätthanterligt barn. Sover fint några timmar på dagen, somnar sött på kvällen och sover hela natten. (Det har absolut inte alltid varit så) Helgen erbjuder därmed även mängder av helt egen tid, som jag villigt tillbringar i soffan, med tv, dator, stickning och praliner.

fredag 1 november 2013

In Action



Det är ju ett tag sedan den blev färdig, halskragen som jag stresstickade för att bli klar med innan kylan skulle komma. Men kylan kom inte och därför har det inte heller varit läge för fotografering in action fören i dag.

Mönstret är Heartwarmer och det är både stickat och bloggat av många innan mig. Ett funktionellt plagg för små yrväder, ingen risk att trassla in sig i halsdukar. Garnet är Babybamboo, som är superdupermjukt. Men vad hjälper det, när sonen är superduperkänslig. Mamma den kliiiiar! vrålade han efter två sekunder. Även lillebror slet av sig halskragen och jag börjar inse att mina barn inte vill ha stickat, hur gärna jag än vill att de skall ha det.