torsdag 23 januari 2014

En stickerskas vedermödor

Jag skall sticka ett par sockor i födelsedagspresent till min lillebror och det känns som att jag faller i alla gropar som man kan falla i som stickerska. Det är inte bara jag som ramlar, de flesta tycks göra det, snubbla på samma ställe.

1. Jag vet när lillebror fyller år och jag vet att jag skall sticka sockor. Ändå har hjärnan lite svårt att få i hop det, jag påbörjar alltså projektet alldeles för sent och det blir lite dåligt om tid.

2. Jag går och köper mig nytt garn, trots att jag redan har raggsocksgarn hemma. Förvisso inte så att det räcker till ett par enfärgade, men att sticka med restgarner tar emot. I slutändan kommer jag förmodligen att ha mer garn än när jag började.

3. Stickorna jag skall använda är redan upptagna, så jag tar och trär upp den pågående stickningen på en tråd för att få tillgång till stickorna. Detta med risk för att göra en pågående stickning till ett UFO.

4.  Jag sätter igång att sticka, glad i hågen. Den första sockan går lätt och fort, men så kommer det, second sock syndrome. Den andra sockan är ju aldrig lika rolig. Det tar emot att lägga upp. Jag har ju redan stickat en, jag känner mig klar på sätt och vis.

5. Jag tvångsstickar och tycker det är tråkigt, för det är en stickning med deadline och det är ju aldrig roligt.

6. Så är sockorna ändå klara och avmaskade. Bara en liten detalj. Några få trådar att fästa, men det får vänta till en annan dag.

7. Någon stans mellan punkt 4 och 5 kommer jag på att jag skall sticka en mössa till lillebror också, som jag naturligtvis lägger upp till direkt.........

5 kommentarer:

  1. Hej Anna! Vet inte hur gångbart mitt tips är men jag stickar alltid båda sockorna parallellt. Då följs de åt och är klara samtidigt. Har alltså en rejäl samling strumpstickor eftersom jag måste ha dubbel uppsättning av alla. Men det är det värt,

    Trevlig blogg du har. Har hittills följt den i "smyg".

    Ha det fint!

    /Annelie G

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har försökt att sticka parallellt, men tyvärr så har det inte fungerat att lura hjärnan. Så nu kör jag en och en och hoppas på motivationen.

      Tack för snälla ord om bloggen, det värmer.

      Ha det fint du med!

      Radera
  2. Haha, ja, precis så är det! Tvångsstickning är aldrig lika kul som stickningen annars är.
    Hoppas du nu satte tillbaka stickan i projektet och slipper ett UFO.

    SvaraRadera
  3. Hihi, så väl jag känner igen det där! :)
    Grattis till nya jobbet!

    SvaraRadera