söndag 10 augusti 2014

Kort, bred och vid.

 Jag stickar vidare på min tröja. De efterlängtade trästickorna har anlänt, men nu är det något annat som stör mig. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men det är något med formen, den känns för bred, för kort. Ärmarna för vida. Jag har funderat på hur jag skall göra och bestämt mig för att fortsätta följa mönstret och hoppas på det bästa.
 I fredags blev det dock inget stickat alls. Direkt efter jobbet åkte jag in till staden och hämtade min nya bil. Jag har alltid åkt kollektivt till jobbet, men nu känner jag att jag behöver vara mer flexibel än vad pendeltågen tillåter. Två barn skall trots allt till fritids och dagis och snart kommer vintern med allt vad det innebär i form av tågförseningar.
Men idag har jag varken tänkt på stickning eller bil, för i dag fyller sonen år. Dagen har varit full av paket, glasstårta, ballonger och ett pyttelitet kalas. För 6 år sedan låg jag trött och glad på Östras bb i Göteborg. För 71 år sedan  träffades mormor och morfar för första gången på en dansbana i Småland.

4 kommentarer:

  1. Åh vad fint! Tänk att träffas på en dansbana :)

    SvaraRadera
  2. Tröttnar du inte på att sticka när det bara är vitt, vitt, vitt? Det gör jag. Skulle behöva peppning för att få det att inte kännas så himla trist.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det går ju ganska fort på stickor 5, som tur är, men visst, det är supertrist. Längtar efter oket och nästa tröja jag stickar skall vara mönstrad helt och hållet.

      Radera
  3. Jobbigt när man har lite dålig känsla... Snygg blir den i alla fall, håller tummarna för att den blir bra också! :)

    SvaraRadera