tisdag 11 november 2014

Virkvärk

I Lördags var jag tvungen att sysselsätta mig med något, för att hålla näsan över vattenytan tills min man kom hem. Med två spralliga barn kan man ju inte däcka i soffan hur gärna man än vill. Jag behövde något som inte krävde någon fysisk ansträngning, men som ändå var klurigt nog att hålla hjärnan lite skärpt. Så jag beslöt mig för att virka ett luciatåg. Glad i hågen (nåja) letade jag upp garn jag hade över från en docka jag virkat till sonen.

Så satte jag igång och virkade ett huvud och en kropp och sedan sa hela mitt huvud och kropp ifrån. Jag vill verkligen inte virka! Speciellt inte amigurumiliknade saker. Jag tycker att det är tråkigt och jag tycker det blir fult (när jag gör det). Så nu är beslutet taget, inga mer virkade figurer för mig. Vad blev det av den ofärdiga Lucian då? Jo i soporna.

4 kommentarer:

  1. Det är väl skönt att komma fram till att något inte är ens grej. Jag har exakt samma inställning till virkat och såna där figurer. Det borde ju gå bra att sticka ett luciatåg!

    SvaraRadera
  2. Er trappa blev jättefin!! Tack för titten!!

    SvaraRadera
  3. Tack för kommentar om tröjan - i bland tar det sista riktigt lång tid.
    Egentligen var tröjan lika klar i december som i maj men jag begriper inte varför den inte blev helt klar när jag plockade fram den i maj.
    Den är verkligen jätteskön nu - på jobbet har vi kallt tycker alla andra men jag kryper in i mina yllekoftor/tröjor och är hur varm som helst.
    Hoppas du piggnat till!
    Förresten har du jättefina tår på bilden 29 oktober.
    Hälsningar Fröken Slöjd

    SvaraRadera
  4. Det var väl synd att slänga lucian i soporna, riktigt söt, tycker jag. Men det är inte min grej att göra sådana små pilliga saker och virka har jag heller inte ägnat mig åt. Att sticka tröjor däremot ... det är kul!

    SvaraRadera