fredag 31 januari 2014

Man får inte vara mesig

Man får inte vara mesig, tänkte vi, då vi valde ny färg till köket. Så det blev färgen lingon och jag är så nöjd som man kan bli. Trots att köket är ett rum med fyra väggar, så är det lite snålt med väggytor. Fönster, dörrar, köksskåp och vitvaror tar mycket av platsen och på de ytorna som fanns kvar, ville vi ha en riktigt stark färg. I ett vanligt rum hade kanske färgen blivit för mycket, men här i vårt kök passar den helt perfekt.

Hela köket känns nu mysigare, varmare och mer som oss. Som vanligt har jag stått för färgval och hejjarop och mannen har gjort allt jobb. I dag skall gardiner och hyllor upp och i helgen vankas det finfin invigningsmiddag för hela familjen.

Vi gjorde en liten missräkning på färgåtgången och har drygt fem liter kvar av lingonfärgen från Beckers. Blir du också sugen på att måla om lite och bor i närheten av Lerum är du välkommen att komma förbi och hämta färgen helt gratis, här hemma har vi inga mer ytor som vi vill måla lingonröda.

söndag 26 januari 2014

Beorn



Fort som tusan gick det, att sticka en egen Beorn. Enkelt och välskrivet mönster i kombination med stickor 4,5 gjorde denna mössa till ett dagsprojekt och jag är supernöjd med resultatet.

Jag följde mönstret men ändrade om lite på färgerna och stickade tre extra varv på toppen, för att få en lite pösigare mössa. Garnet är rester av kampes 3-trådiga ullgarn. Mössan är inte till mig tyvärr, så nu skall den slås in i presentpapper och så håller jag tummarna för att mottagaren tycker om den.

torsdag 23 januari 2014

En stickerskas vedermödor

Jag skall sticka ett par sockor i födelsedagspresent till min lillebror och det känns som att jag faller i alla gropar som man kan falla i som stickerska. Det är inte bara jag som ramlar, de flesta tycks göra det, snubbla på samma ställe.

1. Jag vet när lillebror fyller år och jag vet att jag skall sticka sockor. Ändå har hjärnan lite svårt att få i hop det, jag påbörjar alltså projektet alldeles för sent och det blir lite dåligt om tid.

2. Jag går och köper mig nytt garn, trots att jag redan har raggsocksgarn hemma. Förvisso inte så att det räcker till ett par enfärgade, men att sticka med restgarner tar emot. I slutändan kommer jag förmodligen att ha mer garn än när jag började.

3. Stickorna jag skall använda är redan upptagna, så jag tar och trär upp den pågående stickningen på en tråd för att få tillgång till stickorna. Detta med risk för att göra en pågående stickning till ett UFO.

4.  Jag sätter igång att sticka, glad i hågen. Den första sockan går lätt och fort, men så kommer det, second sock syndrome. Den andra sockan är ju aldrig lika rolig. Det tar emot att lägga upp. Jag har ju redan stickat en, jag känner mig klar på sätt och vis.

5. Jag tvångsstickar och tycker det är tråkigt, för det är en stickning med deadline och det är ju aldrig roligt.

6. Så är sockorna ändå klara och avmaskade. Bara en liten detalj. Några få trådar att fästa, men det får vänta till en annan dag.

7. Någon stans mellan punkt 4 och 5 kommer jag på att jag skall sticka en mössa till lillebror också, som jag naturligtvis lägger upp till direkt.........

söndag 19 januari 2014

Pynt

I min tanke är jag en sådan som enbart ägnar mig åt nyttostickning, dvs jag stickar saker som kan användas. Men så tog jag mig en titt här hemma och upptäckte att jag stickat och virkat lite pynt också. Små saker som gör att huset känns mer som mitt hem. 
 
 I ett fönster ligger tre stjärnor till ingen nytta, men de är fina och se på.

I samma fönster hänger tre ugglor, som mina pojkar är mycket förtjusta i. De säger god morgon och god natt till ugglorna varje dag och ibland klappar de på dem också.
Toalettdörren pryds av ett virkat hjärta, som jag till en början tyckte var hiskeligt fult, men nu har jag vant mig och tycker att det pryder sin plats.

onsdag 15 januari 2014

Nystart

Jag har klagat på mitt arbete, både här på bloggen och hemma. Inte själva arbetet då, eller arbetskamraterna (de är bäst) men avståndet, den långa pendlingstiden och de många kvällar och helger som jag måste arbeta. Jag har haft som nyårslöfte att söka mig någon annan stans och nu är det löftet uppfyllt!

Jag tog mod till mig och vågade säga upp mig från min fasta och trygga anställning i Göteborg. I måndags skrev jag på för ett längre vikariat, mycket närmare hemma och jag är mycket nöjd. Minde obekväm arbetstid. Mycket mindre pendlande och lite extra i plånboken. Livet kommer att bli mycket mer lätthanterligt nu. Men fortfarande är jag bunden till tre månaders uppsägningstid och nu kämpar jag för att behålla motivationen hela tiden ut.

fredag 10 januari 2014

EFIT Fredag

Det var länge sedan jag hade en Efit-dag. I morse infann sig åter lusten att dokumentara min dag, så här kommer den, en helt vanlig, ledig fredag i mitt liv. Fler som fotar sin dag hittar du här.
 

 7:30 är jag nyuppstigen och kaffesugen.

 8:30 sitter jag och läser tidningen. När jag är färdigläst så märker jag att det är gårdagens tidning. Jag letar upp dagen och läser vidare.

 9:30 känner jag att jag måste vara lite aktiv här hemma, så jag plockar ur diskmaskinen (som för övrigt är det tråkigaste jag vet).
 10:30 har jag kommit på att jag missat att äta frukost, så nu kokas det ägg och görs lite mer kaffe.
11:30 sitter jag vid datorn med intentionen att lägga upp lite bilder. Istället har jag fastnat på Ravelry och blivit kär. Jag måste, måste, måste sticka mig en Pumpkin Ale av Ysolda.

 12:30 får barnen äta lite mellanmål.

 13:30 är det dags för att börja med maten. Lax står på menyn, mums!
 14:30 är jag mätt, nöjd och belåten. Maten är lagad och uppäten. Jag dricker kaffe, lyssnar på en ljudbok och stickar en tröjärm.
15:30 står jag vid spisen igen. Pojkarna vill ha pannkakor och en ledig dag som denna vill man ju inte säga nej.
 16:30 är jag precis på väg ut på en promenad.
 17:30 så har jag precis kommit innanför dörren igen. Det var kallare ute än på länge i dag.
 18:30 så har jag hamnat i soffan med min ärmstickning. Den växer fort.
 
19:30 försöker jag bringa lite ordning i kaoset på pojkarnas rum. Jag lyckas inget vidare, samtidigt som jag inser att de nog kommer att leka i morgon också. Inget Sisyfosarbete för mig, tänker jag och avslutar städningen illa kvickt.
20:30 så äter jag och maken räkor och tittar på På spåret. Det går bra, då jag både är välbekant med Bristolskalan och född i Karlstad.
 
Det blir sista bilden för dagen. I morgon väntar jobb och väckarklockan ringer redan vid fem, så det blir inga utsvävningar denna fredag. God natt!



söndag 5 januari 2014

Tålamodsprövande


Vissa projekt kan driva mig till vansinnets gräns, min Pomme de pin tillhör den kategorin av stickningar. Den var precis på väg att bli ett UFO då jag återupptog stickandet. Stickade lite fel, rev upp, stickade om. Krånglade lite och så höll det på. Nåväl, kroppen blev färdigstickad, helt i spetsstickning. Men då ser jag det. Jag har stickat fel.....på hela kroppen. Läst mönstret fel och det ser inte alls ut som det skall.

Jag blir galen, vägrar repa upp, vägrar ge upp. Funderar på hur jag skall göra och bestämmer mig för att ärmarna får bli slätstickade, istället för spetsstickade som mönstret säger. Jag är ordentligt trött på detta mönster nu.

Jag blockar själva kroppen av tröjan (den felstickade men färdigstickade delen) så att jag skall kunna mäta bättre när jag stickar min slätstickade ärm. Medan kroppen torkar, stickar jag en ärm. Men ärmen ser inte klok ut, stor och bylsig och ful. Kroppen däremot funkar riktigt hyfsat efter blockning och ser inte allt för tokig ut. Jag har ju stickas samma fel på hela tröjan, så istället för fel stickat, så är det annorlunda stickat. Mönstret finns ju där, det skiljer ju sig bara från originalet.

Jag bestämmer mig för att sticka spetsstickning på ärmarna, så som det skall vara och den slätstickade ärmen repas således upp. Nu klara jag nog inte av fler motgångar på detta projekt, så håll tummarna för att det rullar på nu.

lördag 4 januari 2014

Nya och gamla löften

Förra året hade jag tre nyårslöften:
Jag skulle komma i form efter mina två graviditeter. Jag skulle träna och äta bättre. Inget av detta gjorde jag och jag står kvar i samma läge som jag gjorde för ett år sedan. Här får jag ta nya tag och 2014 skall bli året som jag gillar vad jag ser i spegeln, året då jag känner att min kropp är stark och orkar.

Jag skulle utmana mig själv på stickfronten och sticka mig en Bohuskofta och det projektet är jag mitt uppe i nu! Det komplicerade oket är färdigt och all slätstickning går framåt, sakta men säkert. Jag hade redan blivit sugen på att sticka fler, då nyheten om att Solveig Gustafssons solsilke lägger ner sin produktion av stickpaket nådde mig. Jag är så tacksam över att jag han köpa mig ett stickpaket!
Löftet på stickfronten detta året blir att sticka fler tröjor och koftor. Jag har redan två på stickorna och en i tankarna.

Mitt sista löfte från förra året var att jag skulle byta arbetsplats och detta är ännu ett brutet löfte. Efter ledighet går jag på måndag tillbaka till samma gamla jobb som för ett år sedan. Men, utan att säga för mycket, så händer det lite på denna fronten just nu. Jag håller mina tummar för att det blir som jag vill och önskar.

onsdag 1 januari 2014

The morning after the night before



Nyårsafton blev lugn och stilla. Ett parti TP, en mycket god supé efter att barnen somnat, några drinkar och en skål vid tolv. Mer än så blev det inte och det kändes skönt när nyårsdagsmorgonen kom. Vi packade in familjen i bilen, för en promenad i ett mycket grått, kallt och nästan folktomt Göteborg. Vi gick förbi huset där vi bodde fram tills att vi flyttade för halvtannat år sedan. Huset var stort och gråbrunt och kändes både kalt och kallt.

Jag antar att firandet inne staden hade varit massivt. Trasiga glas, urdruckna flaskor och rester av raketer låg över allt. Nattens fyllekissare hade bidragit med en mycket påträngande doft av urin. Somliga var på väg hem, med trasiga strumpbyxor och frisyren på svaj, inte riktigt nyktra ännu. Walk of shame kallas det visst.