måndag 26 maj 2014

Med förhinder del 2



Boven i dramat


Solen har skinit i helgen. Lite utestickning på altanen tänkte jag, det är grejer det! Som vanligt tog jag
en skål att lägga garnet i, så att det inte skulle rulla av och an. Så satt jag där, i stekande sol och stickade och njöt. Vad gott det luktar, tänkte jag, kanske är det någon granne som skall grilla? Och jag stickade på ytterligare några maskor, tills jag såg en liten rökpelare stiga från min garnskål. Snabbt som attan lyckades jag blåsa ut den lilla brasa som bildats i mitt fina garnnystan. Tydligen hade solens strålar reflekterats i skålen, och solens kraft koncentrerats så att det fått fyr på garnet. Inte en gång, utan två.

Långt in i garnnystanet hade branden letat sig, genom lager efter lager av garn. Jag fick klippa av och kasta bort, inspektera noga, men inte tillräckligt noga tydligen. För mitt i min stickning så upptäckte jag en instickad bränd tråd. Så det blev till att laga min kofta, innan den ens kommit av stickorna. Mycket retsamt och onödigt.

torsdag 22 maj 2014

Med förhinder

I går, efter jobbet åkte jag in till staden för lite fika och stickning med min (enda) stickvän. Efter två timmar av kaffe, prat och räta och aviga var jag nöjd och glad i hågen. Värre var det för vännen, för sällan har en stickning jävlats så mycket som hennes gjorde.

Hon hade kommit till cafét med en halv framsida till en kofta,  men var lite osäker på om storleken var rätt. Vi mätte och funderade lite, kanske skulle hon ta en storlek större ändå? Sagt och gjort, det fick repas upp. Men när det skulle läggas upp till ny framsida i en storlek större, så ser hon att de båda storlekarna innehåller samma antal maskor! Det var inte på framstycket som man ökade sin storlek tydligen. Ett halvfärdigt framstycke upprepat till ingen nytta.

Men det tar inte slut där. Snabbt läggs det upp samma antal maskor igen och det första varvet stickas utan problem, men ajajaj! En maska tappas sedan och det är omöjligt att rädda. Vännen vet inget annat råd än att repa upp igen.

Men det är faktiskt inte slut där heller. Nya maskor läggs upp, hon är tålmodig min vän. Vi stickar och pladdrar, men plötsligt utbrister hon  MEN ANNA!!! och då ser jag att hon tagit och stickat med fel ände. Alltså inte det garnet som går till nystandet, utan den garnstump som blir över när man lägger upp. Jag hoppas att det blir en färdig kofta för vännen någon gång, men jag har full förståelse för om hon lägger just den stickningen på hyllan ett tag.

måndag 19 maj 2014

På grön kvist

 Ett nytt projekt har startats. Efter att ha sett Emelie i en mängd olika färger, på många olika modeller och i olika storlekar kunde jag inte motstå längre. Jag har sällan sett en kofta som passar så många olika storlekar ock kroppsformer, då borde den ju passa även mig? Så nu har jag börjat på min alldeles egna och hittills är jag uppslukad över mönstrets små finurligheter.

Men sticktiden är fortfarande ganska knapp. Helgen tillbringades i vanlig ordning i trädgården, med blommor och frösådd. När solen skiner och himlen är blå, vill jag göra annat än att sitta och sticka. Turligt nog vräker regnet ner just nu, barnen har krupit till kojs och maken är borta. Så nu blir det bara jag och min kofta ett litet tag.

torsdag 15 maj 2014

Barn på julafton

Som ett barn på julafton blev jag idag, då jag fick reda på att brevbäraren varit snäll nog att köra mitt beställda garnpaket hem till mig, istället för att lämna in det på utlämningsstället. I det stora paketet fanns bland annat fyra härvor colinette jitterbug. Färgen är helt magisk och tydligen helt omöjlig att fånga på bild. Tänk er riktigt tjock och mjuk mossa, djupt inne i skogen, ungefär så ser den ut. Nu blir det till att nysta (för hand) köpa mönster (som redan är utvalt) jobba veckans sista dag och sedan skall det njutningsstickas hela helgen!

måndag 12 maj 2014

Slut



Jag är helt galet slut i både kropp och själ. Helgen gick åt till att kriga mot kirskålen i timmar (antar att jag förlorade ändå) och att bygga två stora odlingslådor. Det har släpats och burits, rensats och fixats så till den milda grad att jag har grym träningsvärk. Jag har gått omkring som en gammal tant på jobbet hela dagen och varje steg har känts i hela kroppen. Jag har varit skitig och jordig från topp till tå, men nu är det mesta av grovarbetet klart. Inte en maska har stickats och inte en sekund har tillbringats vid datorn under flera dagar. I kväll lägger jag mig tidigt och nästa helg skall det slappas i dagarna två.

torsdag 8 maj 2014

Grönt




Det är grönt i fönstren hemma. Mängder av tomatplantor trängs och tycks trivas. Lillebror var förbi med pelargonsticklingar förra helgen och jag hoppas nu på riktig blomsterprakt i sommar. När jag försådde mina tomater kunde jag inte hejda mig, utan petade ner lite persilja, purjolök och basilika också. De har tagit sig riktigt bra, men jag funderar lite över nödvändigheten med förkultivering. Både basilika och persilja har jag tidigare sått direkt och det har funkat fint, även om basilikan blev lite kortväxt.

Nu längtar jag mest till att kunna köra igång på riktigt, plantera ut, så i trädgårdslandet, skörda och mumsa. Syrenerna blommar redan här hemma, så snart skall det väll vara dags.

fredag 2 maj 2014

Tallinn

 Förra helgen besökte jag och maken Tallinn för en weekend utan barn. Det är första gången vi lämnar bort barnen mer än en natt och det var med lite dubbla känslor vi satte oss på planet. Äldsta killen fyller ju sex i sommar, så det var nog på tiden att jag och maken hittade på något för bara oss själva.

Vi rörde oss mest i den gamla staden med sina hus från 1000-talet och framåt. Det var otroligt roligt att bara gå omkring och titta på gamla hus, vissa slitna och fallfärdiga, andra totalrenoverade. Vi kom till en kyrka och gick upp i kyrktornet. Väl uppe bjöds vi på en fantastisk utsikt.

 Sedan gick vi ner för den trånga trappen. Många trappsteg var det och vi mötte många andra besökare som stod och flåsade i den smala trappen. Men det var mödan värt vill jag lova.

 Runt gamla staden går stadsmuren, stor, hög och imponerande.

 Efter letande på helt fel plats, så sprang vi ändå på DM baren, på ett helt annat ställe än vad vi hade trott. Det blev en öl serverad av världens tröttaste bartender och lite musik innan vi vandrade vidare.
 Den mesta tiden gick åt till att strosa runt i godan ro, sitta på uteserveringar, äta god mat och bara ta det lugnt. En resa som var precis det vi behövde.
Jag hade trott att det skulle finnas mer garn i Tallinn än vad det gjorde (kanske var det jag som inte visste var jag skulle leta) men för det mesta var det bara färdigstickade plagg som fanns till försäljning. Några garnbutiker besökte jag i alla fall, men bara en (gigantisk) härva följde med mig hem. Jag misstänker att det kommer att bli en stor och varm höstsjal utav den.