tisdag 19 maj 2015

En oväntad vänskap

 Hur kommer det sig att jag sitter och tittar på vedhuggning och stickar med akrylgarn på metallstickor? Det är ju inte alls likt mig. Naturligtvis finns det en logisk förklaring till det hela, en serie av händelser som ledde fram till detta, för mig märkliga beteende.

1. Hela familjen skulle ut till sommarstugan och jag skötte 85% av all packning.
2. 300 meter hemifrån inser jag att jag glömt vinet till kvällsmyset, så vi måste åka hem igen. Maken gnäller lite.
3. En halvmil hemifrån inser jag att jag glömt min jacka. Nu har vi redan vänt hemåt en gång, så det är bara att acceptera att jag får vara jacklös.
4. 5 mil hemifrån inser jag att jag glömt min omsorgsfullt packade stickväska. Tar en djup suck, inget att göra. Maken suckar djupare över min slarvighet.
5. Vi kommer fram till det stora köpcentrat utanför Karlstad. Inser att jag måste ha en jacka, det är ju svinkallt. Sagt och gjort, en jacka inhandlas. Maken erbjuder mig att gå in på Coop och köpa lite garn och några stickor, men jag avböjer. Känner mig slösaktig efter jackköpet och vet ju att utbudet på storköpsbutiker brukar vara begränsat.
6. Kommer till sommarstugan och beklagar mig så mycket över att jag inte har något att sticka på, att lillebror och make tröttnar, tar båten till land och bilen till närmsta butik.
7. Med så mycket kärlek i handlingen går det ju inte att motstå garnet (som funkade fint att sticka med) och stickorna(som klirrar så jag blir galen), trots att det är plast och metall...
Vedklyvningen då. Jo, det var en hel del träd som fallit offer för vinterstormarna. Ett satt fast 3 meter uppe i luften. Det bändes och spändes, sågades och höggs och efter någon timme var trädet nere. Att hugga ved är inte min favoritgren, så det föll på min lott att hålla sällskap.

För övrigt kan jag meddela att jag tagit årets första dopp och att det var så idiotiskt kallt att jag trodde att jag skulle tuppa av och inte komma upp igen.

2 kommentarer:

  1. Haha, det låter komiskt och jag känner igen mig. Glömmer dock alltid något när jag är på väg hem igen och hälsat på hos någon. Bra att vara envis med stickningen!

    SvaraRadera
  2. Åh haha vad jobbigt! Nästa gång får ni dela upp det så du kan fokusera på att packa ner stickningen ;) Jag har inte stickat i akryl på länge men min första stickning tillika mössa är i akryl och den har jag använt massor i 4-5 år nu :)

    SvaraRadera