onsdag 16 september 2015

VOFF


För ett tag sedan föll jag pladask, när jag såg den söta hunden som Clara hade stickat. Jag skall på två dop den närmaste tiden och detta var ju en perfekt present. Jag köpte alltså mönstret och satte ivrigt igång. Men det gick segt. Det är alltid något hos mig som säger stopp efter ett tag, när jag stickar annat än kläder. Jag tycker inte riktigt att det är roligt och jag har lite svårt att se meningen med det. Jag har gjort detta många gånger förut. Börjat med grandiosa planer om att sticka mycket och många av något och så tar det stopp efter första halvan på första saken.

Men yngsta sonen hade fått syn på hunden och blivit så otroligt förtjust i den att jag insåg att detta inte blir en dophund, utan en present till sonen. Han frågade varje dag om jag inte skulle sticka lite och han tjatade om att hunden snart måste vara klar. Varje dag klappade han på den ofärdiga hunden och han trängde ihop sig med mig i soffan när jag stickade (Det var ju inget som gjorde att det blev en snabbstickad sak). Men nu så är den i alla fall färdig!
 
 

 Genast fick hon följa med mig och sonen ut på promenad. Vi besökte jordgubbslandet, där man fortfarande kan hitta enstaka gubbar.
 Sonen plockade och hunden sniffade.


Så vad finns det då att tillägga? Jag borde använt mindre stickor, för stoppningen syns igenom och öronen blev inte lika stora, blev nog någon liten miss med minskningarna. Men inget av det bryr sig sonen om, för han är glad och nöjd.

Det fina kopplet har en helt egen historia. I början var det, som synen ett helt vanligt måttband. Sonen brukade leka med det och en dag så bestämde han att jag inte skulle få det tillbaka. Måttbandet var tydligen inget måttband utan gick under namnet Vanlig Orm, i sonens värld. Under en kort period i somras var det även en lina på en båt och nu är det alltså ett hundkoppel.

Det lär inte bli någon mer stickad hund för min del, så nu får jag ge mig ut för att jaga doppresenter. Tips någon?

8 kommentarer:

  1. Men åååh va sött! Både sonen och hunden och kombinationen och berättelsen. :)
    Jag kan köpa beskrivningen och sticka en sådan hund till min son. Han älskar också att leka med måttband.

    SvaraRadera
  2. Köpa beskrivningen av dig alltså, var lite otydlig...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst är den söt. Mönstret är superbra och enkelt. Finns på Ravelry för en liten slant http://www.ravelry.com/patterns/library/poklon

      Radera
  3. När jag först såg bilden trodde jag att ni köpt en riktig hund, haha! Så fin den blev, blev också ganska kär i den när jag såg den hos Clara. Ska nog sticka en, när tid finnes (tid finnes inte när man läser mikrobiologi och farmakologi har idag första lediga kvällen på tre veckor)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, nej ingen riktig hund för min del. En stickad en tar nog med tid och uppmärksamhet.

      Mikrobiologi och farmakologi är ju ingen lek att tugga sig igenom, men oj vad roligt och intressant det är. Snart har du tentorna avklarade och en massa sticktid igen :)

      Radera
  4. Vilken fin hund och vad härliga bilder! :)

    SvaraRadera
  5. Så gullig! Jag ska också på dop snart, jag kanske ska ge mig på en hund :)

    SvaraRadera
  6. Så herlig liten hund! Ser ut som sønnen din har fått seg en ny venn i den :)

    SvaraRadera