söndag 15 november 2015

Ta sig för

Jag har haft problem med att starta upp något nytt den senaste tiden. Varken lust eller ork har funnits där. Jag tog fram ett gammalt UFO, stirrade på det i 10 minuter och beslöt sedan att det får ligga till sig ett år till eller två. Jag har mönster och garn till en gosig tröja, men det tar emot att lägga upp. Inget blir påbörjat med andra ord och inte en maska har stickats på typ en månad. Varför det? kan man ju fråga sig.
 
 
Jo, jag har haft praktik. 5 veckor som har varit helt OK, men slitsamma. Att ha praktik är bra mycket jobbigare än att vara på jobbet. Man tillåts inte ha en dålig dag. Man måste alltid vara fokuserad och på topp. Helt plötsligt har man inget självbestämmande alls. Det är extra svårt nu när jag läser en specialistutbildning. Jag är ju redan sjuksköterska och har jobbat i en massa år. Nu är jag plötsligt student igen och många tycks tro att jag inte kan någonting alls. Naturligtvis har jag lärt mig mycket nytt under dessa 5 veckor, men mycket har också varit sådant som redan sitter i ryggraden.
 
Nu är praktikperioden över för denna gången. Ända tills i vår skall jag ägna mig åt teoretiska studier och det skall bli skönt. I dag beslöt jag mig för att samla lite ny energi, för att orka göra något på den tiden som kallas fritid. Hela familjen begav sig ut i skogen.
 
 Vi vandrade genom ett helt underbart och ständigt föränderligt landskap. Små sjöar varvades med djup granskog. På sina håll var det så underbart fint att man bara tittade och andades och njöt.

Det är en utmaning att gå på skogstur med barnen. Terrängen var bitvis ganska så kuperad och det var mycket lera och rötter i vägen för de små barnfötterna. Sjuåringen klarar ju det hela fint, men lilla killen med sina 3 år och 10 månader behövde sitta på axlarna i någon kilometer. Totalt gick vi 7 km, med en snitthastighet av 25 minuter/km. Inget rasande tempo, men det är ju vägen som är mödan värd.

  Höjdpunkten var naturligtvis lunchpausen. Rykande hett kaffe (choklad till de minsta) lite mackor och en liten eld att värma händerna på. Lite hembakt kaka till efterätt och livet kändes helt perfekt.

När barnen äntligen klarade av att hålla snattran, överöstes jag av total tystnad. Mycket välbehövligt. Nu är jag redo för lite nya projekt känner jag.

4 kommentarer:

  1. Låter som en toppendag! Jag hade också en kreativ svacka där jag knappt gjorde nåt alls på ett par veckor. Sen lossnade det bara sådär. Känner att jag behöver ha något för händerna, framför allt när jag känner mig trött och nere.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ska nog lägga upp till en tröja i dag. En enkel sak i en färg och utan krusiduller. Kreativa svackor är jobbiga, tur att det har ett slut.

      Radera
  2. Jag har också praktik nu och jag kan bara hålla med om att det är helt uttröttande men även väldigt roligt. Men det är som du säger man ska hålla sig framme, vara på topp, nyfiken, duktig osv för man ska trots allt bli berömd. Jag har ändå hamnat på en riktigt bra avdelning med en bra handledare så jag har trivts och lärt mig mycket. Men oj, vad trött jag är efter jobbet!

    SvaraRadera
  3. Låter jobbigt med praktik, när man är van vid att jobba. Då kan man ju bara glida igenom, lite som när man börjar köra bil när man fått körkortet... Fast jag förespråkar att köra sitt bästa ändå förstås. :)

    SvaraRadera