onsdag 25 februari 2015

Där allting började

Jag har kunnat sticka så länge jag kan minnas. Fram tills för några år sedan stickade jag lite då och då, en halsduk där, en mössa där. Bara aviga och räta och inget avancerat. När jag skulle bli faster för första gången bestämde jag mig för att jag ville ge bort en stickad kofta. Jag köpte garn och mönster och slet hårt i en månad eller två, innan den var färdig. Helt underbart fin var den, tyckte jag då, men jag undrar vad jag skulle tycka om jag fick se den igen nu.
 
Mamma brukade alltid sticka sockor till mig, så glad i hågen köpte jag strumpstickor och raggsocksgarn och satte igång. Det tog nog några veckor innan första paret var färdigt, men mitt självförtroende på handarbetesfronten hade växt betydligt. Först flera år senare fattade jag att jag hållit mina sockstickningar bak och fram, med konsekvensen att jag var tvungen att sticka aviga maskor för att rå en rät yta. Jag är väldigt snabb på att sticka aviga maskor nu för tiden.
 
 När jag skulle få mitt första barn 2008 ville jag virka en babyfilt i mormorsrutor. Instruktioner hittade jag på någon svens-finsk sida. Filten blev både fin och välanvänd, men jag hade inte vett nog att virka en kant på den.

 Mitt första flerfärgsprojekt blev en klassisk Pippi-tröja till sonen. Den är stickad i olika delar som sedan monterades ihop. Att sticka med två trådar på aviga varv är ett pilligt jobb, men jag lärde mig massor på det lilla projektet.

 
Men så hände det! Jag upptäckte att jag inte var ensam, att internet översvämmades av bloggar om stickning, mönster, tips, inspiration och idéer. Den absolut finaste, vackraste och mest underbara av de alla var bilden ovan, föreställande en Laminaria . Jag var helt betagen, att man kunde sticka något som var så fulländat perfekt! Jag tog fram stickor och garn, satte mig i lugn och ro, här skulle det stickas! Men jag fattade ingenting av mönstret, inget alls! Det var rena grekiskan för mig.
 
Besviken gav jag upp drömmen om en egen Laminara och letade vidare på nätet efter enklare mönster.
 
 

 
 
Tillslut hittade jag ett annat mönster och kämpade på, slog upp förkortningar, lärde mig vad ett omslag var, hittills hade jag ju bara stickat aviga och räta. Resultatet blev en sjal, stickad på för små stickor i ett för tjockt garn, men mönstret satt ju där det skulle. Sedan stickade jag vidare i livet och tänkte inte mer på min förlorade dröm, allt medan stickningen gick från att vara något roligt, till ett interesse till en ren besatthet.
 
För någon vecka sedan såg jag den underbara bilden igen, precis lika vacker och lockande som för några år sedan. Garn är nu inhandlat och snart bär det i väg på mina drömmars resa. med destination där allting engång började.


lördag 21 februari 2015

På en armlängds avstånd

Min Lady Marple är snart färdig. Bara en liten ärm återstår att sticka. Knäppkanter och halsringning är redan klara och de flesta trådarna redan fästa. Inte mycket av tråkgöra kvar med andra ord.

fredag 20 februari 2015

Veckans fokus

Veckans huvudfokus har utan tvekan varit semlor. På fettisdagen åt jag en semla till frukost och sedan bjöd jobbet på semla till lunch, men det var sedan det brakade loss. Hemma bakade jag 30 semlor och den del av släkten som bor nära kom på besök och lät sig väl smaka.

Semlor är viktigt för mig och jag håller hårt på traditionen. Inte en endaste liten semmelbulle förtärs innan fettisdagen. Jag älskar semlor, så sedan vräker jag i mig så mycket semlor på en och samma dag att jag står mig till nästa år.

söndag 15 februari 2015

Lördag 14

Om fredagen bjöd på ett mindre missöde, så förlöpte lördagen smärtfritt. Varken jag eller maken är några storfirare av alla hjärtans dag, men det blev både tulpaner och praliner i en hjärtformad ask från maken till mig. Även om jag försöker stålsätta mig och faktiskt inte bry mig om dagar som alla hjärtans dag, så blir jag ändå barnsligt glad över att maken ändå köper lite blommor och choklad till mig på just denna dagen.

lördag 14 februari 2015

Fredag 13

I går kväll satt jag i lugn och ro och stickade på min Lady Marple. Fort och lätt gick det, men något kändes fel ändå. Efter att ha stickat ca 12 cm på höger framsida inser jag att jag stickat fel. Jag hade kommit ihåg mönstret fel, så nu var det bara att repa upp allt. Pust och suck, men så var det ju fredag 13 i går också och någon annan otur stötte jag inte på.

söndag 8 februari 2015

Trasan

Senaste trenden på jobbet är stickade disktrasor och jag som är så trendkänslig (hmmm) ville ju inte vara sämre jag. I fredags fick jag ett nystan av det magiska disktrasegarnet (bomull, lin och bambu) och det tog inte många timmar innan  även jag kunde stoltsera med en egen disktrasa. Enligt ryktet skall garnets egenskaper göra att trasan suger bra och aldrig luktar illa. Jag är lyrisk och full av förväntan, maken tycker att stickade disktrasor är äckligt.

lördag 7 februari 2015

Plundrad

För över 10 år sedan köpte jag den perfekta koftan på en av de stora kedjorna. I 10 år har koftan använts, slitits och nötts och jag har faktiskt varit lite imponerad över att den hållit så länge och så bra. Nu har min älskade kofta passerat bäst före datumet med råge, så den får vandra vidare, men innan dess sprätte jag loss knapparna, för att de dem ett nytt liv någon annan stans.