onsdag 29 april 2015

FO: Laminaria


 Nu är den både färdig och fotad, mitt drömprojekt, sjalen Laminaria. Ca 5 veckor tog det att förverkliga en stickdröm och nu är jag mer än nöjd.
 De sista varven kändes otroligt långa och de tog en evighet att sticka. Efter blockningen klarnade det varför, den är ju helt gigantisk!

Troligen blir det till att bära sjalen några varv runt halsen, det brukar ju bli så tillslut.

Sjalen är stickad i Kampes entrådiga ullgarn och det gick nog åt ca 150 gram. Under hela stickningen trodde jag att jag stickade på stickor 4,5, men tji fick jag eftersom att jag använt stickor 4. (Tur det, annars hade den blivit ännu större) Just nu känner jag mig säker på att jag aldrig skall sticka en spetssjal igen, men vem vet vad framtiden bär i sitt sköte.

måndag 27 april 2015

Äntligen!

 De senaste dagarna har varit fyllda av en rad glada äntligen! Till vår övre hall köpte vi en stor och rund spegel i en alldeles förskräcklig grön färg. Vi hängde upp den, men varje gång jag gick förbi, så stack det i ögat, urs och fy så ful färgen är. Efter 15 minuters jobb med täckpapper och guldsprayfärg blev jag äntligen nöjd.
 I vår trapp har vi ett fönster och där har det tidigare har hängt en helt vanlig lampa med glasskärm. För något år sedan gick skärmen sönder och sedan dess har fönstret varit mörkt och tomt. Men i går fick vi äntligen tummen ur och köpte en ny lampa. 400 kronor senare är jag glad och nöjd även på den fronten.
Och äntligen ÄNTLIGEN! är min  Laminara färdig. De sista varven var i sanning tålamodsprövande, hu så lång tid de tog. Jag behöver knappast skriva att jag är toknöjd, mer bilder kommer inom kort.

En mindre välkommen sak, var det gallstensanfall jag fick i går. Efter en heldag på stan, med pizzalunch och kondisfika tillsammans med make och lillkille så infann sig den bekanta känslan. Det var två år sedan jag opererade bort min gallblåsa och livet har funkat hyfsat på den fronten sedan dess. Men i går var det tydligen dags för någon jäkla sten att göra sig påmind. Tackade min lyckliga stjärna att jag inte hade slängt mina gamla mediciner och hoppas nu att det var mitt livs sista gallstensanfall.
 

tisdag 21 april 2015

Arvegods


Jag har ärvt en koffert efter min faster. Utsidan är nött och sliten, men en liten lapp på sidan skvallrar om dess innehåll. "Slända" står det prydligt skrivet, men kofferten visade sig innehålla mer än så. Mängder av gammalt garn, stora nystan och små snuttar. Bitar av skinn och päls, stickor och ull. Noga förpackat, en hel hästsvans av människohår, som jag inte vet på vems huvud det suttit. Hon var pysslig min lilla faster och lät inget gå till spillo. Allt kunde man använda till något och mycket var det som sparades. Tyvärr har lådan stått i en lada allt för länge, det luktar gammalt och fukt om allt. Men nu är allt noga genomgånget, känts och klämts på, funderats över. Arvet får nu bevaras i minnet istället, men jag är glad att jag fick botanisera i fasters garnlåda (och kreativa värld) en liten stund.

onsdag 15 april 2015

Det skall börjas i tid


Medan jag satt och stickade, satt treåringen och lekte att han gjorde det samma. Han hade fått låna stora plaststickor och lite restgarn, som han förtjust satt och vevade med.  När det var dags att lägga sig svarade han att han bara måste sticka färdigt varvet först. Vem vet, det kanske blir något stort av lillkillen en dag.

söndag 12 april 2015

Full fart framåt

Det går framåt med min sjal. Jag har funderat lite på vad som  avskräckte mig första gången jag såg mönstret och vad man egentligen behöver kunna, för att sticka en spetssjal. Min första tanke var naturligtvis att man måste kunna läsa och förstå mönstret, men efter att varv lagts till varv har jag insett något som är viktigare.

När jag stickade min första spetssjal kommer jag ihåg att jag satt och räknade maskorna och jag var lika glad varje gång jag kom till slutet och upptäckte att antalet maskor stämde. Jag kunde förstå och läsa mönstret, men jag var för orutinerad för att kunna läsa av själva stickningen. Nu har jag några års intensivt stickande bakom mig och upptäcker genast om något inte stämmer, om det blivit en maska för mycket eller för lite. Jag har stickat drygt hälften av sjalen och nästa vecka skall ägnas åt intensivt stickande, för nu vill jag ha sjalen färdig. Mönster och garn till nästa projekt ligger redan färdigt och bara väntar.

tisdag 7 april 2015

En mycket opåskig påsk!

 Påskpynt till trots, här infann sig aldrig den riktiga påskkänslan. Meningen var att påskafton skulle firas med mängder av mat i goda vänners lag, men magsjuka hos värdparet satte stopp för det hela i sista sekunden. Istället packade vi ryggsäcken och begav oss ut i skogen. Runt stora Delsjön gick vi och det var långa 7,5 km för barnen, även om lillkillen åkte vagn ibland.

Barn och långa promenader betyder ju många små stopp. Det var ett korvgrillningsstopp, ett jordgubbsstopp, ett Tvixstopp (även om jag fortfarande säger Raider), ett såpbubblestopp och slutligen ett vanligt stopp för saft och bullar.

Inte så mycket påsk, men en riktigt bra helg ändå!

onsdag 1 april 2015

Storebrors socka


Storebrors födelsedagssockar blev färdiga i går, med hela 48 timmar tillgodo innan de skall överräckas. Med tanke på att det tar mig ca 10 timmar att sticka ett par sockar, så var det ingen större panik, men det är skönt att inte behöva sticka in till sista stunden, som annars är brukligt när det gäller mig och presenter. Jag funderar på om det är åldern som gjort att jag mer och mer börjar vara ute i god tid, eller om det är många års erfarenhet av sistaminuten stress som skapat denna förändring i mitt liv. En förändring i rätt riktning är det i alla fall.

Garnet är som vanligt, då jag stickar raggsockar, från Svarta fåret och stickorna är 4,5. Nu har jag massor av tid över till middagsförberedelser, för i morgon vankas det brakmiddag hemma hos mig till storebrors ära.