lördag 30 maj 2015

Tredje gången gillt

Jag sliter mitt hår, frustrationsnivån är hög. Åter igen har jag kastat mig in i ett projekt. Fort skall det gå, här skall det inte mätas och räknas inte, det hinner jag ju inte med. Resultatet är en upprepad Riddari. Stickad i typ två storlekar för stort.

Jag börjar misstänka att det här är garnet som aldrig kommer att bli något. Två gånger har det ju suttit på stickorna och två gånger har det blivit upprepat. Förvisso är det nog mitt fel mer än garnets, men ibland går det ju troll i saker. Nåväl, tredje gången gillt. Nu skall det bli en helt vanlig gul tröja.

onsdag 27 maj 2015

Stickar på

Efter att ha stickat spetssjal, följt av koftstickning (i ett helt jäkla hopplöst mönster, det hela slutade med att jag repade upp den halvfärdiga koftan för att frustrationen blev för hög) kände jag ett behov av lite enkel, simpel stickning. Helt utan krusiduller (förutom att det är flerfärgsstickning då) och helt utan finesser (som förkortade varv och sådant) stickar jag nu på en Riddari. Mönstret är nog vid det här laget bekant för alla som någon gång tittat in på en stickblogg, men naturligtvis inte mindre fint för det.

Jag har tidigare stickat mig en Aftur, även den av Védís Jónsdóttir och det är samma saker som jag gillar med även detta mönstret. Enkelt, kort och välskrivet. Det är en sann konst att få ner en så fin tröja på bara två sidor papper

fredag 22 maj 2015

120

Hur kommer det sig att det ligger 120 tyglappar på mitt köksgolv? Naturligtvis finns det en förklaring till även detta.

1. Lillkillen är sjuk och jag är således hemma och tar hand om den lilla stackaren.
2. Jag ville göra något nyttigt, så jag började rensa bland pojkarnas gamla kläder.
3. Hittade en massa trasiga, slitna och alldeles underbara barnkläder, proppfulla av minnen och kärlek.
4. Kunde ju inte behålla allt, men ville ändå spara på det.
5. Klippte upp kläderna i 120 stycken lappar (pust och stön) och funderar nu på hur 17 jag skall få ihop detta. Alla bitar är i trikå i olika kvalitet och olika grad av slitning. Förstår ju att det inte blir ett skönhetsprojekt direkt, men jag hoppas på att ytterkanterna kan bli jämna i alla fall.

tisdag 19 maj 2015

En oväntad vänskap

 Hur kommer det sig att jag sitter och tittar på vedhuggning och stickar med akrylgarn på metallstickor? Det är ju inte alls likt mig. Naturligtvis finns det en logisk förklaring till det hela, en serie av händelser som ledde fram till detta, för mig märkliga beteende.

1. Hela familjen skulle ut till sommarstugan och jag skötte 85% av all packning.
2. 300 meter hemifrån inser jag att jag glömt vinet till kvällsmyset, så vi måste åka hem igen. Maken gnäller lite.
3. En halvmil hemifrån inser jag att jag glömt min jacka. Nu har vi redan vänt hemåt en gång, så det är bara att acceptera att jag får vara jacklös.
4. 5 mil hemifrån inser jag att jag glömt min omsorgsfullt packade stickväska. Tar en djup suck, inget att göra. Maken suckar djupare över min slarvighet.
5. Vi kommer fram till det stora köpcentrat utanför Karlstad. Inser att jag måste ha en jacka, det är ju svinkallt. Sagt och gjort, en jacka inhandlas. Maken erbjuder mig att gå in på Coop och köpa lite garn och några stickor, men jag avböjer. Känner mig slösaktig efter jackköpet och vet ju att utbudet på storköpsbutiker brukar vara begränsat.
6. Kommer till sommarstugan och beklagar mig så mycket över att jag inte har något att sticka på, att lillebror och make tröttnar, tar båten till land och bilen till närmsta butik.
7. Med så mycket kärlek i handlingen går det ju inte att motstå garnet (som funkade fint att sticka med) och stickorna(som klirrar så jag blir galen), trots att det är plast och metall...
Vedklyvningen då. Jo, det var en hel del träd som fallit offer för vinterstormarna. Ett satt fast 3 meter uppe i luften. Det bändes och spändes, sågades och höggs och efter någon timme var trädet nere. Att hugga ved är inte min favoritgren, så det föll på min lott att hålla sällskap.

För övrigt kan jag meddela att jag tagit årets första dopp och att det var så idiotiskt kallt att jag trodde att jag skulle tuppa av och inte komma upp igen.

söndag 10 maj 2015

Sånt jag gillar

 
Ibland blir jag stormförtjust i något. Pinnsoffan ovan är ett bra exempel på det. Den stod på en balkong i en lägenhet som vi hyrde. Den stod där när vi flyttade in och när vi flyttade ut efter tre år så följde den med oss. Nu har faneren börjat flagna och falla bort. Tyvärr är det inte bara ett kosmetiskt problem, vassa små träbitar har letat sig in i lårens undersida mer än en gång. Jag funderar och klurar på hur jag skall kunna rädda min älskade soffa.