tisdag 30 juni 2015

Det är nära nu

Halva morsdagspresenten (garnpengar och utflykt) är omvandlad i garn. Extra lyxigt och ganska dyrt garn, garn som jag nog inte skulle köpt om det inte garnpengarna kom från någon annan. Meningen är att det skall vara mitt semesterprojekt, men just nu ligger jag lite efter i min stickning. Om tre dagar hägrar semestern, vädret skall vara på topp hela helgen och sedan väntar fem veckor av lata dagar. Nog skall jag väll hinna sticka både en och två saker? tänker jag för mig själv och startar upp även ett tredje projekt i mina tankar.

För övrigt tror jag inte att en semester varit så välbehövd någon gång (men så tänker jag nog varje år). Jag är trött och sliten, trög i tanken och har ont i kroppen. Bara tre dagar kvar, det är nära nu.

torsdag 25 juni 2015

Nappträdet

 1 maj 2012 var det dags för stora killen att sluta med nappen. Vi begav oss till nappträdet i Slottsskogen i Göteborg och känslan var nästan magisk. Ett stort träd med ganska liten egen livsgnista, alldeles proppfull med nappar, snuttefiltar och hälsningar från små krabater. Sonen förstod givetvis vad det handlade om, han hängde snällt upp sina nappar, sa hej då och så var det bra med den saken för hans del. Själv har jag burit med mig minnet av nappträdet i hjärtat. Det var en stor dag för mig som mamma. Lilla killen skulle bli stor. Som mamma förstod jag att alla andra nappar i trädet också hade tillhört ett barn med en mamma, som kände precis som jag.
För några veckor sedan var det dags för lillkillen att sluta med nappen. Målet var naturligtvis självklart. Nappträdet i slottsskogen, där den magiska känslan skulle infinna sig, trädet som var översållat med nappar. Så vi gick dit. Barnen var med på noterna. Och vi gick och vi letade. Vi googlade och kollade kartor. Vi sökte i minnet. Visst skulle det vara här?  Var det inte här vi var sist?

För ingenstans fanns det magiska, av nappar proppfulla trädet att finna. Det var tydligen så att någon (kommunen eller slottsskogsvakter eller vem det nu var) inte gillade trädet och rensade upp hela stöket och böket. Napparna var borta, för att inte se skräpigt ut (antar jag). Marken, som tidigare hålls fri från sly, var nu igenväxt och i trädet hängde ett endaste snöre med nappar på. Lillkillen hängde sina bredvid och var nöjd, så var det inte mer med den saken för hans del. Men för mig som mamma, känns det ledsamt. Vem som bestämt att napparna skall bort vet jag inte, varför vet jag inte heller. Nappar i ett gammalt träd i slottsskogen är ju inte direkt som hänglås som knäcker en bro i Paris. I mitt sinne finns det helt enkelt ingen anledning att förstöra en så speciell plats. Tråkigt är det, men nu hänger det i alla fall två uppsättningar nappar där och väntar på nästa barn som är redo att ta språnget (om de inte redan blivit bortstädade förstås).

tisdag 23 juni 2015

Trögt

Det går riktigt trögt på stickfronten för mig. Allt, precis allt som jag startat upp den senaste tiden har blivit fel. Jag har fått repa upp, börja om, tänkt om börjat om på nytt och så har jag hållit på i all evighet. För att bryta den onda cirkeln har jag startat upp ett projekt som stått på önskelista länge. I det föreslagna garnet, i de föreslagna färgerna. Absolut ingen egen tankeverksamhet, inga egna ändringar skall göras (nå ja, inte många i alla fall) utan det är bara att följa mönstret och sticka på. Men trögt går det. Några varv om dagen blir det innan jag tappar lusten. Tror jag behöver lite ledig tid och lite semester nu.

onsdag 10 juni 2015

At last

Äntligen är det lite sommarkänsla här hemma. Stora sonens första skolavslutning i dag och sol och ljumma vindar. Benen är bleka men bara och en ny stickning är påbörjad.  En bra dag med andra ord. Mindre bra var de arbetare som grävde av en kabel, med resultatet att jag inte har något internet hemma på länge. Men nu skiner ju solen så det gör inget alls!

tisdag 2 juni 2015

Den bästa dagen

Söndagen var den bästa dagen på mycket, mycket länge. Jag väcktes av gosiga pojkar i en ljuvlig kombination med kramar, tårta, blommor och choklad. I ett kuvert väntade en riktigt fin present, löfte om en utflykt där det skulle få inhandlas garn.

Men detta var ju i söndags och då var inga garnaffärer öppna. Istället begav vi oss till BB, där jag fick beskåda pytte lilla brorsbarnet, bara timmar gammal. Efter lunch och glass avslutades dagen på Öckerö. Solen sken (halleluja!) vindarna var ljumna och havet lite lagom vresigt.