tisdag 29 september 2015

Upstairs downstairs

 Jag sitter uppe i köket och klappar på en massa nytt garn. En liten överdriven spontanshopping resulterade i garn till två tröjor, som jag hoppas skall värma mig i höst (måste alltså snabba på lite) och vinter. Längtar tills barnen kommit i säng, så att jag äntligen får lägga upp.
Nere i källaren slavar maken på. Ett garage har för länge sedan omvandlats till en verkstad och ett kontor med gjutet golv med vattenburen golvvärme i. Nu skall de två rummen bli till en enda stor verkstag och det gjutna betonggolvet är nu ett minne blott.

onsdag 23 september 2015

Ich liebe

Oj vad jag gillar german short rows. Kan inte förstå att jag hållt på med en massa W&T så länge. German short rows är ju så mycket enklare och det blir så mycket finare. Ofta ser man ju dem inte alls i det färdiga resultatet. Har du inte provat ännu, gör det!  Helt lyrisk är jag.

Just nu stickar jag en Seashore, där man formar nacken med hjälp av förkortade varv. Av det lilla jag sett hittills är jag mycket nöjd med resultatet.

onsdag 16 september 2015

VOFF


För ett tag sedan föll jag pladask, när jag såg den söta hunden som Clara hade stickat. Jag skall på två dop den närmaste tiden och detta var ju en perfekt present. Jag köpte alltså mönstret och satte ivrigt igång. Men det gick segt. Det är alltid något hos mig som säger stopp efter ett tag, när jag stickar annat än kläder. Jag tycker inte riktigt att det är roligt och jag har lite svårt att se meningen med det. Jag har gjort detta många gånger förut. Börjat med grandiosa planer om att sticka mycket och många av något och så tar det stopp efter första halvan på första saken.

Men yngsta sonen hade fått syn på hunden och blivit så otroligt förtjust i den att jag insåg att detta inte blir en dophund, utan en present till sonen. Han frågade varje dag om jag inte skulle sticka lite och han tjatade om att hunden snart måste vara klar. Varje dag klappade han på den ofärdiga hunden och han trängde ihop sig med mig i soffan när jag stickade (Det var ju inget som gjorde att det blev en snabbstickad sak). Men nu så är den i alla fall färdig!
 
 

 Genast fick hon följa med mig och sonen ut på promenad. Vi besökte jordgubbslandet, där man fortfarande kan hitta enstaka gubbar.
 Sonen plockade och hunden sniffade.


Så vad finns det då att tillägga? Jag borde använt mindre stickor, för stoppningen syns igenom och öronen blev inte lika stora, blev nog någon liten miss med minskningarna. Men inget av det bryr sig sonen om, för han är glad och nöjd.

Det fina kopplet har en helt egen historia. I början var det, som synen ett helt vanligt måttband. Sonen brukade leka med det och en dag så bestämde han att jag inte skulle få det tillbaka. Måttbandet var tydligen inget måttband utan gick under namnet Vanlig Orm, i sonens värld. Under en kort period i somras var det även en lina på en båt och nu är det alltså ett hundkoppel.

Det lär inte bli någon mer stickad hund för min del, så nu får jag ge mig ut för att jaga doppresenter. Tips någon?

måndag 14 september 2015

Bunkra upp


Litervis med bär har kokats i helgen, både blåbärs och lingonsylt har det blivit. Lingonsylt har alltid varit en självklar del i kostcirkeln under min uppväxt och hemkokt lingonsylt är helt klart överlägsen den köpta. Får jag slut på hemkokt lingonsylt, köper jag faktiskt frysta lingon och kokar egen. Nu hoppas jag emellertid att jag klarar mig på lingonsyltsfronten tills någon gång runt jul.

Själva bärplockningen är ren terapi för mig. Med en ljudbok i öronen kan jag lätt vara ute i många timmar. Bara plocka, tänka, lyssna och försvinna iväg lite i tankarna. Helt klart en av de bästa stunderna på året.

fredag 11 september 2015

Bitteliten

 Lilla koftan till brorsonen är färdig för leverans. Stickad i förhoppningen att den skall passa mellan 3 - 6 månader. Slås av hur pytteliten den blev  och försöker föreställa mig själv som så pytteliten. Ryktet säger att jag hade rött hår, var supertjock och skrek hela tiden. Nå väl, det blev ju folk av mig också.

Notera även att jag har nagellack på mig! Jag är igen nagellacksperson egentligen, men i mitt yrke som sjuksköterska kan man inte ha nagellack, så lite färg på naglarna har en lite speciell betydelse för mig. Att måla naglarna blir lite av en markering, jag jobbar inte och skall inte göra så på ett tag. Jag är fri! Precis så känns det. (Att jag snart skall ut på den första praktiken under min specialistutbildning och att lacket därmed ryker låtsas vi inte om)


Koftan är stickad i Lanette baby ull från Sandnes och det gick nog åt ca 75 gram. Som vanligt när det gäller babykoftor använde jag mig av detta mönster. Stickade några extra varv med raglanökningar för att få lite större storlek och gjorde knapphålen lite tätare än vad mönstret föreslog. Nu är det bara att hoppas på att den passar lilla brorsonen.

måndag 7 september 2015

Aldrig säga alltid

Jag stickar alltid alla barnplagg i superwashbehandlat garn. Alltid. Jag gör det för att det annars skulle vara för bökigt att tvätta de små plaggen som blir smutsiga superfort. Här om dagen var jag i källaren för att plocka fram undanlagda kläder från äldsta sonen, som nu borde passa lillkillen. Hittade bland annat en tröja som jag stickat för tre år sedan. Med tanke på att jag ju alltid stickar mina barnplagg i superwashbehandlat garn, så slängde jag in den i maskin. Och ut kom en mycket liten och kompakt variant av en tröja. Orkade inte ens bli upprörd över det hela, så klantigt var det. Vad jag nu skall göra med det kompakta tyget återstå att se, stickade sulor kanske??

torsdag 3 september 2015

Dagen

En osminkad bild från i dag. Barnen är lämnade till skola och barnomsorg, kvar är lillkillens snutte. Bordet fylls fort av vatten, salva, pizzameny, yoghurt, snus och förstås böcker. Kvar från igår är en liten kofta på blockning och jag är glad. Dels för att jag faktiskt pluggar men mest för att jag är färdig med något (bara lite knappar och så kvar) för första gången på flera månader. Nu är sticklusten på topp igen, så nu skall det nystas garn så att jag får sätta tänderna i nästa projekt. Planen är att jag skall sticka på som en galning och bli fort färdig, men planer kan ju ändras.