onsdag 28 oktober 2015

Höstlovsskoj i storstaden

 Vi tog oss en tur till den kungliga huvudstaden, hela familjen. Stockholm visade sig från sin allra bästa sida. Solen sken och himlen var blå och hela staden var klädd i en underbar höstskrud. Vi flanerade i gamla stan och lekte i Vasaparken. Vi besökte Vasamuseet och åt lunch på dess uteservering. Jag kan inte påminna mig om att jag suttit på uteservering i år, så det passade ju bra att ta premiären 25 oktober.

 Även Kaknästornets restaurang fick sig ett besök. Jag lider av svindel och hade det lite jobbigt i början, men efter en stund (och en halv öl) kunde även jag njuta av utsikten. Värre var det dagen efter, då vi turistade stort och åkte upp på globens i en glasgondol. Roligt var det, men det pirrade i magen och jag blev lite rädd när pojkarna tryckte sig mot gondolens glasväggar.

Sen tog vi tåget hem igen i solnedgången (som inte blev riktigt så vacker på bild som IRL). Efter tre fullspäckade dagar med två vilda yrväder, som inte låter sig förmanas i första taget är jag helt slut och utpumpad. Det är jobbigt att resa med små barn. Jobbigt men roligt.

torsdag 22 oktober 2015

Skappel

 Jag tokälskar hösten. Kylan, mörkret, alla de vackra färgerna. Hösten är helt klart min favoritårstid och för att sätta lite extra guldkant på höstdagarna har jag stickat mig den perfekts hösttröjan. Den är stor, varm och mjuk och hur gosig som helst. Mönstret är den numera klassiska Skappelgenseren, med några smärre förändringar.
 
Jag har valt slätstickning istället för rätstickning, för att jag tycker det är finare. Ärmarna är smalare än mönstret föreslig, då jag vill kunna använda tröjan under jackan. Allt för vida ärmar kan ju ställa till det och korva sig. 


 
Garnet är endamålsenligt, myk (skappelgarn) från sandnes. Mycket lättstickat och mjukt garn, som jag säkert kommer att sticka i igen. 
 


 
 
Som vanligt när jag skall göra någonting så hade jag lillkillen springandes runt benen. Han är mammas pojke ut i fingerspetsarna och vill inte gärna lämna min sida alls i vaket tillstånd. 

söndag 18 oktober 2015

Montera och deformera


Montering. Det absolut tråkigaste man kan råka ut för.... Tur att min ständiga hjälpreda fanns vid min sida och peppade mig. Han meddelade att han höll på att sticka en vintertröja och sedan satte han saxen i alla garnändar som blev över från tröjan. Kanske är det alla mina misslyckanden den senaste tiden som fått honom att tro att sticka tröjor är synonymt med att man klipper sönder det hela i slutändan.

Nåväl, tröjan är ihopsydd och ligger på tork. Tjock och varm och mjuk blev den och kommer att få en närmare presentation i ett senare inlägg.

måndag 5 oktober 2015

No pain no gain


Jag älskar hösten mest av alla årstider. Mörkret, kylan, blåsten och regnet passar mig helt perfekt. Men hösten brukar ju även för med sig förkylningar och influensor av olika slag. Denna hösten verkar ju inte vara ett undantag tyvärr. Förra året drabbades jag av någon superinfluensa, var borta mer än 2 veckor från jobbet och det tog över tre månader innan jag var mig själv igen. Nu tycks jag ha drabbats av en mildare variant. Ingen feber, men en helvetisk muskelvärk. Jag har så jäkla ont i benen att det är problem med att gå och armar och axlar värker så det är svårt att sticka. Tröstäter lite hembakat och varvar lite stickning (enligt devisen pain is weakness leaving the body) med bläddrande i tidning och slötittande på tv. Med mig här hemma har jag en mycket snorig och hes treåring, som tack och lov inte är lika full med energi som vanligt.

Ute är det strålande höstväder, men orken att komma ut finns inte. Det finns fullt med saker jag borde plugga och suget efter att sticka och pyssla är såklart extra stort när det finns begränsningar. I helgen skall jag åka 25 mil enkel väg för att fira såväl en 90-åring som ett dop. Det finns helt enkelt ingen tid att vara sjuk just nu.