lördag 28 november 2015

Enklaste enkla


Enklare kan det inte bli. Skär citrusfrukter i tunna skivor. Torka i ugn på ca 75 grader i ca 4 timmar. Fint att dekorera kransar, paket och annat julrelaterat med. Och så luktar det ju gott också.

onsdag 25 november 2015

November revisited

Efter att ha fått inspiration från Wallinskaya så började jag att fundera på vad jag gjort i november de senaste åren. Efter lite granskning av gamla blogginlägg så tycker jag mig se ett visst mönster. 
 
 2012 drabbades hela familjen av magsjuka. Jag hade känt mig lite krasslig, men bara lite, så jag gick och tränade ett gruppass. Det var nog den värsta timmen i mitt liv. När jag kom hem var det ingen som helst tvekan, jag var magsjuk. Från frisk till sjuk på några timmar. Ta i trä, men jag har inte varit magsjuk sedan dess. (vag jag minns)
 2013 så stickade jag på min bohuströja. Det var ett digert arbete, som tog tid. Men den blev färdig till slut och är det stickade plagg som jag är mest stolt över. Det jag inte skrev i bloggen var att jag under några veckors tid var sjukskriven. En enorm arbetsbörda på jobbet blev tillslut för mycket och jag bara satt och grinade hela tiden. Efter några veckor var jag tillbaka på jobbet igen, fast besluten att söka mig ett annat jobb.
 2014 var jag totalt däckad av en extrem influensa. Borta från jobbet i 2 veckor, sedan tog det ytterligare 3 månader innan jag var frisk igen. Klarade i början inte av att gå några hundra meter utan att bli helt slut. Trappor var helt uteslutet och julfirandet och julpysslandet drogs ner till ett minimum.
2015 är jag frisk som en nötkärna! Jag är dock något ostrukturerad och försöker göra allt på en gång. Plugga på tre saker samtidigt, bläddra lite i senaste hemslöjd, måla naglarna och titta på budgetdebatten på tv. Det funkar över förväntan faktiskt.

Vad har du gjort i november de senaste åren?

söndag 22 november 2015

Frost


 Äntligen har temperaturen kommit under nollan. Fuktig höstvind har bytts ut mot frisk vinterkyla. Allt har varit inbäddat i ett skimmer av frost och lördagens promenad var en ren njutning för själen.

I dag sprang jag på två alpackor vid Hillefors grynkvarn. De såg tämligen obesvärade ut i den kalla vinden. Hade jag haft lite mer pengar (dvs inte vara student) hade jag nog gått bananas och köpt en hel massa alpackagarn. Men nu fick jag snällt rätta mun efter matsäck och nöja mig med att klappa på det underbart mjuka garnet.

Mer besvärade av kyla och blåst var mina barn, som ideligen klagade på att det var kallt. Det blev en snabb korv med bröd och lite kikande på marknaden innan vi vände hemåt igen.

lördag 21 november 2015

För mig

Äntligen är det upplagt, påbörjat. Jag har kommit i gång! Det har ju varit en lite seg höst på stickfronten. Skolan har tagit mycket energi och jag har haft noll inspiration till att göra något alls, utöver vardagens alla måsten. Men nu har jag då äntligen kommit igång med en tröja. Jag kan avslöja att Alpakka silke i kombination med silk mohair (båda från sandnes) blir en galet mjuk kombo.

Mönstret kommer från häfte 1513 DIY och oj oj oj vilket mönsterhäfte det är. Är sugen på att sticka samtliga modeller i det, utan undantag. Det känns som att just detta häfte är designat just för mig.

söndag 15 november 2015

Ta sig för

Jag har haft problem med att starta upp något nytt den senaste tiden. Varken lust eller ork har funnits där. Jag tog fram ett gammalt UFO, stirrade på det i 10 minuter och beslöt sedan att det får ligga till sig ett år till eller två. Jag har mönster och garn till en gosig tröja, men det tar emot att lägga upp. Inget blir påbörjat med andra ord och inte en maska har stickats på typ en månad. Varför det? kan man ju fråga sig.
 
 
Jo, jag har haft praktik. 5 veckor som har varit helt OK, men slitsamma. Att ha praktik är bra mycket jobbigare än att vara på jobbet. Man tillåts inte ha en dålig dag. Man måste alltid vara fokuserad och på topp. Helt plötsligt har man inget självbestämmande alls. Det är extra svårt nu när jag läser en specialistutbildning. Jag är ju redan sjuksköterska och har jobbat i en massa år. Nu är jag plötsligt student igen och många tycks tro att jag inte kan någonting alls. Naturligtvis har jag lärt mig mycket nytt under dessa 5 veckor, men mycket har också varit sådant som redan sitter i ryggraden.
 
Nu är praktikperioden över för denna gången. Ända tills i vår skall jag ägna mig åt teoretiska studier och det skall bli skönt. I dag beslöt jag mig för att samla lite ny energi, för att orka göra något på den tiden som kallas fritid. Hela familjen begav sig ut i skogen.
 
 Vi vandrade genom ett helt underbart och ständigt föränderligt landskap. Små sjöar varvades med djup granskog. På sina håll var det så underbart fint att man bara tittade och andades och njöt.

Det är en utmaning att gå på skogstur med barnen. Terrängen var bitvis ganska så kuperad och det var mycket lera och rötter i vägen för de små barnfötterna. Sjuåringen klarar ju det hela fint, men lilla killen med sina 3 år och 10 månader behövde sitta på axlarna i någon kilometer. Totalt gick vi 7 km, med en snitthastighet av 25 minuter/km. Inget rasande tempo, men det är ju vägen som är mödan värd.

  Höjdpunkten var naturligtvis lunchpausen. Rykande hett kaffe (choklad till de minsta) lite mackor och en liten eld att värma händerna på. Lite hembakt kaka till efterätt och livet kändes helt perfekt.

När barnen äntligen klarade av att hålla snattran, överöstes jag av total tystnad. Mycket välbehövligt. Nu är jag redo för lite nya projekt känner jag.

tisdag 3 november 2015

När råttorna är borta...


..dansar katten på bordet, eller hur är det nu man brukar säga?

Hur som, jag och maken hade barnvakt för första gången på över ett halvår. Över två nätter till och med. Oändligt med tid, som bara kunde spenderas på oss själva. Vad skulle vi nu ta oss till? Vi gjorde helt enkelt det vi längtat efter, men som inte riktigt går ihop med småbarn. Vi tog en lååååång och rask promenad i skogen och njöt av lugnet och att inte behöva masa på trötta barnsben. Vi var på bio, inte en gång, utan två. Jag skulle dricka vin i tv-soffan, men somnade med ett fullt glas bredvid mig. Vi åt på restaurang och lagade inte mat hemma en endaste gång. Och så saknade vi barnen förstås. Det var ju visst något om en kossa och ett tomt bås.