onsdag 20 april 2016

Hindås - Skatås


 
I helgen begav vi oss ut på en liten vandring, maken och jag. Mellan Hindås och Skatås går vildmarksleden, en 4,2 mil lång vandringsled. Det kändes som en lagom utmaning för en helg. På lördagen bar det iväg, med glatt humör och lite sjukdom i kroppen. 


Lördagen blev tämligen slitsam, mycket beroende just på att jag inte var riktigt kry och inte hade matlust. Energi förbrändes men ingen tillfördes. Pauserna blev många och långa, men det gjorde självfallet inget. I skogen var det tyst och lugnt, vädret behagligt och det fanns ingen orsak till stress.


Total avslappning att ligga vid en liten sjö och planera fortsatta vandringen.
 
 
 
Efter drygt halva vägen slog vi läger vid en liten sjö. Tält sattes upp och middag lagades. Natten bjöd på blåst och regn. Mysigare kan man inte ha, än att ligga i ett tält och höra regnet smattra mot tältduken och känna när vinden får hela tältet att vibrera. Skog, vandring och lugn och ro i kombination med fysisk utmattning var tydligen bra för mig och jag vaknade upp frisk som en nötkärna, med mycket energi och stor aptit. Söndagens två mil gick lekande lätt (nåja...)
 

Framåt eftermiddagen var vi så framme i Skatås, trötta och slitna. Mina stackars tår hade fått en blåsa var och höfterna hade tagit lite stryk av att gå med packning, något som jag inte är allt för van vid. Men humöret var på topp och krafterna påfyllda. Det är konstigt att något som totalt slukar den fysiska energin samtidigt kan fylla på själ och hjärta med så mycket kraft.

Själva leden då? Jo den var tydligt utmärkt och det fanns aldrig någon risk att gå vilse. Årstiden i kombination med nattens regn hade gjort den tämligen blöt och geggig på sina ställen, men det var hanterbart. På sina håll var spåren ordentligt sönderkörda av cyklister och här och var hade hästar trampat sönder, synd kan tyckas för oss fotvandrare.

1 kommentar: