torsdag 1 september 2016

Bakut

 Hur kommer det sig att min kropp ständigt bestämmer sig för att slå bakut? Jag har länge vetat att hösten kommer att bli tuff, med både jobb och skrivande av magisteruppsats. Två olika uppdrag, som var och ett kräver mer än 100% av min tid, skall förenas. Det går nog bra tänkte jag i våras. Men så startade skolan i tisdags och i går kom febern. Nu har jag nästan ingen röst alls och energinivån är i bott. På skrivbordet samsas vetenskapliga artiklar med honungste och honungsmackor, nässpray och halstabletter. I morgon är det dags för jobb igen och hela helgen är full av måste-göra saker. Det är väll bara att bita ihop misstänker jag. Och visst känns det bättre när man fått gnälla av sig lite ;)

Tar och bjuder på lite diskbänksrealism till allt detärsåsyndommigklagande. En mycket sleten Anna, i bakgrunden en vägg som inte är färdig och tvätt som borde ha vikts för flera dagar sedan. Låg nivå på livet just denna förmiddag.

5 kommentarer:

  1. Ja, ibland säger kroppen ifrån och då får tvätten stryka på foten lite :)
    Krya på dig!

    SvaraRadera
  2. Hua! Hoppas du blir frisk snart!

    SvaraRadera
  3. Hua! Hoppas du blir frisk snart!

    SvaraRadera
  4. Tack till er! Känns lite bättre nu faktiskt :)

    SvaraRadera
  5. Känner igen det där...man tar sig vattnet över huvudet och så kommer kroppens "strejk" som ett brev på posten... Krya på dig <3
    Kram
    Sanna

    SvaraRadera