tisdag 25 april 2017

Allt som inte sker


Det händer verkligen inte mycket på stickfronten hemma hos mig just nu. I år har jag hunnit bli klar med ett par vantar. Jag skyndade mig att bli färdig, så att jag kunde posta de till mottagaren. Men så tog nog orken slut, för de är fortfarande hemma hos mig. Jag får ge bort dem i sommar istället. Yllevantar i Juli, kan det bli bättre?

Så var det den grå barntröjan, som jag stickade på. Den blev för liten, så jag bestämde mig för att repa upp och börja om i en större storlek. Men det gjorde jag inte och den ligger fortfarande halvstickad och oupprepad.

Min gråsparv stickar jag något varv på då och då, mer blir det inte. Garnet är ljuvligt och mönstret roligt, så någon förklaring till varför det står still har jag inte. Lite trist är det ju att lusten inte finns, någon förklaring har jag inte heller. Något har satt käppar i hjulet för min stickning och jag vet inte varför.

måndag 17 april 2017

Påskfeeling?

 Det har påskpyntas, naturligtvis. Grenar och ris tas in, ägg och fjädrar åker upp. Och en och annan tupp naturligtvis. Samma visa varje år, samma fjädrar och samma procedurer. Tar under timmen och sedan hoppas man på att det infinner sig någon påskfeeling. Det gör det aldrig. Men jag kämpar på, vill ju att barnen skall minnas påskar med fjädrar, ägg, pyssel, häxor och godis. Så jag kämpar på och hoppas att det ger någon slags utdelning i framtiden.

 Men i år lämnade vi pyntet hemma och packade in familjen i bilen istället. Vi åkte förbi Grums och var måna om att fönstren skulle vara uppvevade. Det hjälpte inte.

 Målet för färden var några dagar i stugan på ön. Där satt jag och funderade en del på om vi har världens sämsta bord. Det går ju mot bordets natur lite tycker jag, att ha en bordsskiva som är välvd. Många är de tallrikar och glas som halkat av. Svordomar har haglat, idiotin i bordets existens har flitigt diskuterats. Ändå står det kvar, år efter år. Skevt och fult. Men i år är förhoppningsvis året som bordet skall brinna.

 Sen kom då påsksnön, och allt blev vitt och ganska kallt. Men det kändes ändå trivsamt och mysigt när hela världen blev lite ljusare och lite dovare på samma gång.

Utan tv och wifi  och annat som hör det moderna livet till, var underhållningen något mer analog. Att stirra in i en brasa är minst lika underhållande som påskkrim på tv. Några dagar utan att världen tränger sig på och en påsk där jag inte åt ett ända ägg (av den enkla anledningen att jag slutat äta ägg över huvud taget) är således förbi och i morgon väntar jobb igen. Mer påsk till folket!