måndag 17 april 2017

Påskfeeling?

 Det har påskpyntas, naturligtvis. Grenar och ris tas in, ägg och fjädrar åker upp. Och en och annan tupp naturligtvis. Samma visa varje år, samma fjädrar och samma procedurer. Tar under timmen och sedan hoppas man på att det infinner sig någon påskfeeling. Det gör det aldrig. Men jag kämpar på, vill ju att barnen skall minnas påskar med fjädrar, ägg, pyssel, häxor och godis. Så jag kämpar på och hoppas att det ger någon slags utdelning i framtiden.

 Men i år lämnade vi pyntet hemma och packade in familjen i bilen istället. Vi åkte förbi Grums och var måna om att fönstren skulle vara uppvevade. Det hjälpte inte.

 Målet för färden var några dagar i stugan på ön. Där satt jag och funderade en del på om vi har världens sämsta bord. Det går ju mot bordets natur lite tycker jag, att ha en bordsskiva som är välvd. Många är de tallrikar och glas som halkat av. Svordomar har haglat, idiotin i bordets existens har flitigt diskuterats. Ändå står det kvar, år efter år. Skevt och fult. Men i år är förhoppningsvis året som bordet skall brinna.

 Sen kom då påsksnön, och allt blev vitt och ganska kallt. Men det kändes ändå trivsamt och mysigt när hela världen blev lite ljusare och lite dovare på samma gång.

Utan tv och wifi  och annat som hör det moderna livet till, var underhållningen något mer analog. Att stirra in i en brasa är minst lika underhållande som påskkrim på tv. Några dagar utan att världen tränger sig på och en påsk där jag inte åt ett ända ägg (av den enkla anledningen att jag slutat äta ägg över huvud taget) är således förbi och i morgon väntar jobb igen. Mer påsk till folket!

1 kommentar:

  1. Jag tror minnena av att vara tillsammans med familjen är starkare än de av fjädrar och ägg :)

    SvaraRadera